Tecken i skyn och konsten att närma sig storstaden

Jag närmade mig storstaden norrifrån, längs  vägar jag gått  förr i tiden, när här var skog och mossa och  bär och små stigar, med och utan myror. Nu äter sig storstaden in i dessa  marker,  som på inget sätt är  jungfrueliga, här har varit  militär  mark. övningsfält.

När jag gick  där  såg jag plötsligt ett tecken i skyn, högt  ovan den nyanlagda gatan.

Tänk om  en människa på stenåldern hade sett något sådant på himlen! Ja det  räcker  med en  1800-talsmänniska. Vad hade de tänkt och tyckt och trott? Och nu är det vardagsmat.

Vägen till storstaden kan se olika ut, beroende  på vilken väg  man väljer, och har man kamera  med sig kan vägen se ut så som fotografen väljer att uppfatta  den.

Så här kanske.

Eller så här?

Kanske upptäcker  man  tecken inte bara  i skyn.

Kanske ser man nya tecken i skyn om man är  uppmärksam.

Han valde en annan väg än jag.

Konsten att  gömma en skyskrapa bakom två  träd.

Det var visst lunchdags i den stora staden.

Han gick åt det hållet...

...själv gick  jag hem.