Svear och götar, har de inte funnits, Och hur var det med hälsingarna, där bortom ödmården, var de farliga?
Jag återvänder då och då till min bokreainspirerade nyläsning av den svenska historien. Boken är tjock och minnet kort, så det går långsamt, men det är roligt att få nya perspektiv på historien jämfört med folkskolans historiebok från 50-talet. Kunskapen om medeltiden är mycket större idag än den var då. Att det fanns svear och götar , och att de gett namn åt Svealand och Götaland avfärdas numera. Det var tvärtom.Svearna var svear för att de bodde i Svealand, och analogt med göterna.
Men eftersom jag har hälften hälsingeblod i mig läste jag lite om det i stället. Eller Hälsingeländerna som det kallades, med vilket man avsåg det mesta norr om Gävle. Norrland är ett senare begrepp, jag är kvar i medeltiden.. De Norra kolonierna som det kallades i en 1700-talstext som jag läste för några år sedan.Men för att komma till hälsingeländerna måste man passera den ruskiga Ödmården och det gjorde man inte, det ansågs vara för farligt så kungens fogdar avstod från det. Samma sak gällde länge även för Småländerna, det blivande Småland.
Hälsingland hade istället bättre kontakter västerut, genom Härjedalen o och vidare till Norge och beskattades ibland av norske kungens fogdar. Den svenska kolonialiseringen av Hälsingland skedde huvudsakligen sjövägen av fiskare från Gävletrakten som drog sig norrut.
Och eftersom jag inte har någon nytagen medeltidsbild från Hälsingland, får det bli en nutida Sollentunabild