Svartvitt också,
...en fristående fortsättning

Vägen till jobbet är rolig om man har en kamera, noterade jag i förra inlägget. Inte minst gäller det när ljuset visar sig vara på gott humör, och kameran också. Då är det bara att plocka de fotografiska frukterna längs vägen och hoppas att de håller sig fräscha tills jag kommer hem och inte vissnar eller skrumpnar innan dess.

Det är klart att det är samma rå-bild man kommer hem med, som den man registrerat i kameran i fotoögonblicket, men upplevelsen när man hemma tittar på den lilla rutan kan ju bli en helt annan än den man hade i fotoögonblicket, och det är nu  det avgörs, finns det något i den lilla bilden som återspeglar det man såg, eller är det bara att kasta skiten?

Den här gången höll det. Jag tycker ovanstående bild duger. Men så blir det inte alltid, jag har givetvis många kastade skitar bakom mig.

Jag vill ju helst göra bilden så klar som möjligt i fotoögonblicket, jag ser inte bilderna jag tar som bara ett utgångsmateriel, något som skall knådas och bearbetas i datorn efteråt, utan idealet för mig är ett utgångsmaterial som bara kräver lättare justeringar i Lightroom (tänk vad mycket ljuvligare livet blev när jag skaffade det) för att bli publicerbart. Det primära målet för mina bilder är min blogg, hade jag inte den skulle nog motivationen sjunka rejält.

Bussen kom, och jag chansade och tog en bild. Den dög tyckte jag, så den får vara med.

Morgonljus är motljus (om man inte vänder på sig) och motljuset denna morgon (i går morse) var det enda som var något att ta fasta på, fotografiskt alltså,  tyckte jag.

Det gamla och det nya, det byggs nytt, men ännu finns rester av det gamla kvar kring Kista gård.

Jag kör som vanligt inte med någon överdriven utrustning, det är bra om den ryms i jackfickan. En Olympus ep-1, med 14 mm/2.5 hade jag med mig. En trivsam kombination och för de här bilderna klarar jag mig gott utan sökare. Jag vet att det finns nyare och bättre efterföljare, men väntar jag ett tag till kommer det ännu nyare efterföljare och då blir de något mindre nya efterföljarna ofta billigare...

Men varför köpa nytt, när det gamla fungerar? Jag fotograferar ju inte för att kunna ha kameror, men för att fotografera behöver jag ha en kamera, en tillräckligt bra, inte nödvändigtvis den bästa.

Mitt i alltihop står ett gammalt timrat magasin och vänder gaveln mot oss, (byggnadsminnesmärke eller liknande, tror jag). 

Kanske inte längre den bästa soffan,  kanske inte ens en soffa längre, men den har klarat några års uteliv i skuggan av det gamla magasinet. Det mesta runt om har fräschats upp, ny gräsmatta, nyasfalterad gång- och cykelbana, osv.  Men tydligen har man missat att ha en underentreprenör för bortstädande av soffor. Slarvig upphandling...? Eller ingår soffan i byggnadsminnesmärket?

.

2012-11-24 17:21   syntax

Även jag tycker att första bilden duger - ja mer än så, den är bra!

Besvara

Svar från janolof 2012-11-24 17:47

Tack Peter, roligt att du gillar den!
/J-O

Svara