Svartvitt en afton i Sollentuna
Det gick att betrakta världen med svartvita ögon också, i går afton när skuggorna växte sig långa.
Den här bilden fanns med i förra blogginlägget också, så det är en repris, men ändå inte. Då var den i färg, men jag hade svårt att bestämma mig så här kommer den även som färglös.
Ett ensamt träd står på vakt utanför shoppingpalatset.
Solen reflekterades både här och där och fångade förstås min blick. Här blev några av reflexerna infångade av min kamera. Hundraprocentigt skarpt blev det inte, siffrorna är svåra att läsa. Det är inte heller världens roligaste bild så varför visar jag den? Ja, det undrar jag över när jag sitter här och skriver, men jag kan ju inte ta bort den, för då blir det jag skrivit om bilden onödigt. Ett sorts ömsesidigt beroende? Eller bara lite trams?
Vänta på bussen.
Det byggs här, och sakta förvandlas delar av den gamla villastaden Tureberg till stadsmiljö i det växande Sollentuna.
Sol, skuggor, reflexer.
Vi tog oss upp på sluttningen ovanför nybebyggelsen, där fortfarande tallar får stå kvar, och mitt öga fångade in ett höghus mellan stammarna.
Kista Science Tower...
Mitt promenadsällskap var mycket flitigare med kameran än jag.
Hon samlade på sig bilder av blommor och blader och färger.
Ewa in action. En del av resultatet lär väl dyka upp i hennes blogg...
Det är trevligt att det finns fler fotografer än jag i Sollentuna.
.
Ha det fint J-O och tack för sällskapet!
//ewa