Svart och vitt och en snögubbe på andra våningen
Ibland blir kanske inte bilderna så lyckade eller många och rubrikerna så geniala, men det förminskar inte mitt behov av att skriva eller fotografera, så då får det bli lite av "man tager vad man haver". Pytt i panna kan vara gott det med även om den kan innehålla lite av varje. Eller så kan man kanske kalla det för en liten minimalism, att begränsa sig något. Nu vet jag ju inte om det blir någotdera i detta inlägg, men någonstans ska man ju börja skrivandet och varför då inte med den spontana idé som dök upp, knäpp eller inte.
Ordet svart i rubriken får väl stå för första bilden som jag tog när jag snart var hemma i förrgår.
Tekniskt sett ingen höjdare med brusig himmel och tagen med kyliga fingrar med den lilla kompakten, men jag gillade den lilla figuren i ljuset därborta, på vägen in gångtunneln. I mörkret därbakom bor jag. Nästan hemma alltså, bara sista rakan kvar och så zick-zack uppför trapporna så är jag i mål och kan värma fotofingrarna.
Vitt får stå för gårdagens två bilder, för vitt kändes det i snöfallet, när jag klivit ut från huset där jag tillbringar vardagen, och hamnade bland nyfallen snö och fallande lappvantar. Vitt och vinter i skön förening, om det nu inte varit för att lappvantarna var för blöta och snabbt blev till halka, där folk gick.
Det var inte bara människorna som ogillade den småblöta nederbörden, min lilla kompakt var nog inte heller förtjust. Inte för att den knorrade eller konstrade, men den blev snabbt blöt av den smältande snön, så jag drog mig raskt inomhus. Jag tog fler bilder än dessa, men om de någonsin kommer att nå omvärlden är ännu dolt i framtidens töcken. De dög dock inte i detta sällskap.
Jag slutar istället med en snögubbe från förra veckan. Ja den finns fortfarande kvar där, jag kan se den genom mitt fönster på jobbet, men det var en tråkig och oinspirerad stund förra veckan som jag passade på att avbilda den.
Jag sitter på andra våningen (det som heter plan 4) så jag antar att gubben också gör det.
.
Tack!
/J-O