Stentufft kameratest med några gräsliga inslag.
(Eller ut i världen med Olympus PEN)

En helt ny dag med en helt ny kamera, vad kan man göra då? Kanske ge sig ut i världen och försöka ta helt nya bilder, eller i alla fall testa att använda kameran.

Då tänker jag inte i första hand på att hårdtesta kameran rent tekniskt, utan mer på användingen. Beträffande teknik och prestanda resonerar jag som Rolls-Royce gjorde på den tiden de vägrade uppge hur starka motorerna var: "Det är tillräckligt många hästkrafter". På samma sätt litar jag på att kameran är tillräckligt bra. (Även om jag inte kör Rolls-Royce, utan håller mig i budget-klass.) Men det gör ju inte att man kan låta bli att lära känna den.

Så på hemvägen från besöket hos min gamla mor i Vallentuna passerade jag några av Täbys runsstenar för ett stenhårt test. (Klickbara bilder.)

Vildapel och runsten

Jag testade kameran med 17 mm:s pannkaksobjektiv men utan genomsiktssökare, med kameran i rem runt halsen. Använde displayen som mattskiva (man kanske skulle köra med stativ och svart skynke över, för att vara riktigt retro) men inte med raka armar utan med kameran lite layed-back, halvvägs ner mot magen, som jag vant mig vid med min S70. Inte riktigt höftskott, ej heller ryggskott, möjligen bröst- eller magskott.

Hur det kändes? Underbart, jag är såld.

Det är klart att med stark sol i ryggen så ser man inte detaljerna så bra (se min skugga ovan) men sådana detaljer är ju lätt att beskära i efterhand. Och vill jag ha sådan detaljkomposition kan jag ju i stället använda spegelreflexkameran. Det är ju inte primärt för sådan användning jag skaffat denna juvel.

Jag prövade också att bli riktigt stentuff genom att närma mig stenen.

 Ett minne från vikingatidens Täby-bor.

Dagens Täby-vikingar klubbar små vita bollar på andra sidan buskarna.

Jag gick vidare för att försöka fånga lite gräsligheter.Även det klarade kameran gräsligt bra, även om det också var diverse andra blader bland grässtråna.

Gräslig bild (eller gräslik?)

Fortsatte de fåtaliga metrarna ner mot sjön, där strandskogens fuktälskande träd frodas och i dagens sol excellerade i solfläckar och skugga. 

Strandskog vid Vallentunasjön. Bilden gjorde jag svartvit i PS. Har alltså inte använt kamerans inbyggda funktioner.

På vägen tillbaks fångade min blick denna komposition.

Sten i gräs.

Täby 2009 e.kr.

Tja, vad ska jag säga här då...   ...en bild till...

Nyponsoppa på rot?

Lite djurliv fick jag med också. Fast mest som bakgrund förstås.

Om jag ska sammanfatta så blir det än så länge inte mer än att jag gillar kameran. Det känns som att det kommer att bli skönt att jobba med den.

2009-09-05 19:19   Johan Pihl

Det ser jättebra ut J-O. Och snyggt sv/v också, även om det är fixat efteråt.

Kul att du kört med bildförhållande 3:2 istället för standard 4:3. Funderade lite över vilket format sökarramarna i den externa 17mm-sökaren är efter, 3:2 eller 4:3?

Besvara