Skärtorsdagen går vidare och mörkret faller över staden
Just det, ännu en dag lider mot sitt slut, och vi har efter lite kringvandrande och middagsätande har vi hamnat på Augustsusstrasse där det finns en 102 meter lång muralmålning som föreställer alla Sachsens härskare från 1123 fram till förra sekelskiftet. Dresden var ju Sachsens huvudstad.
Det är en imponerande rad gubbar på väggen. Målningen lär bestå av 24 000 kakelplattor i Meissen-porslin. Och det här är inte en ny bild, bara en delförstoring för att ni ska se bättre.
Och här ännu mer...
August hette dom visst...
Åter till helformat igen. Katolska kyrkan i aftonståt. Till höger Operahuset och däremellan ett hörn av Zwingern, dit vi nu beger oss.
Zwingern är en imponeranande anläggning både på dagen och natten. Sommarnattsvärme var det och en ensam trumpetare stod där och fyllde luften med musik. Byggnadsverket lär ha kommit till sedan kung August den Starke varit till Versaille och tyckte att även Dresden behövde en plats för fest och ståt. Ståtligt är det i alla fall.
Det var här jag upptäckte att jag fått skräp på linsen, därav de snygga strålarna. Det är alltså ingen vaselineffekt.
Efter nödtorftig rengöring på plats lyckades jag bättre med att fånga månskensstämningen.
Taget med Canon S70, 1 sekund, utan stativ (det fanns stenmurar). Ingen märkvärdig utrustning alltså. Lättvikt för ficka och resa.
Försöker mig på en vykortsbild i lätt panoramaformat också.
Sen föll mörkret och tröttheten över oss och vi gick hem och sov.
Men en liten trailer inför morgondagen ska vi väl ha. En titt ner i Elbes vatten.
Eftersom jag kan spana in i framtiden så visar jag en bild av tåget vi åkte med. Uppförsbacke och klippfästning blir det.
Vi ses!
Du gör en reseberättelse så att man nästan inte behöver åka någonstans, har du tänkt över ditt ansvar för resebyråernas fortlevande? :-)
Och hänga med, och hänga med på upplevelserna kan man väl, fast man inte hänger med på vad som händer. Och låt tiden gå framåt eller bakåt, allt efter önskan.