Skärpa?
Behövs det, dom e' ju mogna.
I morse, eller var det i förmiddags, gick jag ut i solskenet och la mig ner på gräset och skådade in i vegetationen och om jag kisade lite och inte fokuserade så skarpt kunde jag se dem hängande där, de vackert röda.
Förstora så ser ni.
Men behöver de vara skarpa, och behöver omgivningen vara skarp, kan vi inte njuta av färg och form som det är, utan skärpa och utan riktigt veta vad det är.
Det är ju ingen artbild jag tar, det är en bild av njutningarna, solfläckarna, den sommarsköna värmen och känslan, och den vill jag inte förstöra med skärpa och exakthet.
Men så fångar en solstråle plötsligt upp en av dem, och han hänger där, uppochner som en ensam akrobat med uppblåst huvud.
Men han är faktiskt inte ensam, han har många kompisar.
Vinbären är goda nu!
Men det finns även andra sköna former nere i vegetationen, som man kanske inte ser om man inte ligger där och kryper.
Fina bilder och lockande att smaka, själv så festade vi på den första egna odlade potatisen i dag....den var god...och det bästa, vi har massor kvar att skörda.
Den gillade jag verkligen!
Ha det bra! / Lena