Skäpedjup, 14 mm full glugg, finns det?
Oskarpa bilder.
Och så en obehaglig incident vid tornet.
Jag utrustade Olympusen med 14 mm objektiv i morse, för att få lite variation i fotoflanerandet. Blir lite kompaktare än Lumixen, men å andra sidan får jag avstå från sökare. Bedömde dock dagens ljusförhållande som toleranta mot skärmtittande och -komponerande.
Den första iden på väg mot stationen var skärpedjup, eller snarare frånvaron av, för det kan väl inte bli så stort med 14 mm och bländare 2.5. Full glugg alltså. Lite bär i första trappan längs vägen fick bli försöksobjekt.
Ja, så blev det. No comments. Möjligen talar det för sig själv.
Testade med lite gräs också.
Gräsligt blev det ju inte, även om det är gräslikt.
Nästa infall kom på pendeltågsperongen.
Oskarpa människor, både halshuggna och silhuettliknande sådana.
Suddigheten höll i sig när jag klivit av tåget. Jag var slö och åkte bara en station.
När jag kommit fram till hotelltornet stannade jag och titta in på vad de höll på med där. Det var då det hände...
Sekunderna efter jag tagit bilden började killen gå som om han tränade moonwalk och så föll han ihop raklång på marken och rörde sig inte. Staketet hindrade mig från att komma in och hans arbetskamrater i bakgrunden hade effektiva hörselkåpor på sig, så att ropa skulle inte hjälpa.
Lyckligtvis råkade en av dem titta upp ett ögonblick och se åt mitt håll och han kunde inte undgå mitt intensiva viftande och började sakta gå. Sedan gick allt fort när han såg kompisen på marken. Larmet gick och han blev omhändertagen.
Sedan lunkade jag sakta vidare mot jobbet.
Men stämningen hade ändrats...
.
Läskigt med arbetaren som föll ihop, men bra att du lyckades påkalla uppmärksamhet!
Kanske ger jag mig på den igen.