Silvergruvan del F.
Ett kort besök ovan jord ...
...där möter slöddret
...borgerskapet dansar och flanerar
Till första inlägget i berättelsen
Fyra minuteroch några sekunder i gruvhissen så är vi uppe i sommarvärmen igen. Kameran, som blivit nerkyld av att vistas några timmar i gruvan, immar igen direkt när vi kommer ut ur hissen, så slöddret som står utanför schaktet är det ingen idé att fotografera på en stund. Och sen glömmer jag bort det.
Men med hjälp av Photoshop går det ju att rädda den igenimmade bilden, så att ni kan få en glimt av Slödder och Skarn, hitresta från Falun.
Damen till vänster är lite rund om magen, och är hitkommen till Sala, för att se om hon kan finna den misstänkte fadern. Tydligen tyckte hon att jag såg lämplig ut, så jag fick nöjet att bli utpekad. Deras säckpipeblåsare (mannen i vita tröjan) spelade upp till dans, och under det att vi svängde om tog jag ett porträtt av min tilltänkta. Igenimmad.
Efter detta lilla intermezzo fortsatte jag upp till Christina-schaktet, och där fann jag borgerskapet i danstagen. En Anglaise tror jag det är.
Lite rörigt ser det ut, men de håller just på och vänder. Strax efter kommer de mer prydligt gående. Jag ser att prästen också har kommit upp ur underjorden, och är med i dansen. De flesta damerna har lyckats gömma sig bakom herrarna, men jag lovar, de finns där.
En bit bort står doktor Johannes Geraldius. Han har med framgång botat Stormuftin av Konstantinopel från getbrosk och Maharadjan av Samarkand från mossa på knäna. Bredvid honom står Brita Rolandsdotter, 122 år gammal, tidigare blind, lam och döv, men numer botad av doktorn. Men jag misstänker dock att de är skojare, för hon verkar mest intresserad av folk med juveler och pärlor.
Här förhör hon sig om borgmästerens krämpor, eller är det guldhalten i ringen hon vill försäkra sig om?
Och nu mina damer och herrar, väntar vi bara på att aftonen ska komma, för då kan vi återvända ner i gruvan, för en trevlig pubkväll.
Välkomna tillbaks!
bra och kul skrivet btw
Jo, det var de här jag tänkte på ;)