Runstenar och skördetröskor, tusen år av kulturlandskap

Det blev en utflykt i kulturlandskapet igår igen , men den här gången var jag inte ensam, sonen var med, och vi färdades genom det sköna vikingatidslandskapet i södra Uppland. Vi hade varit i Vallentuna och hälsat på mor/farmor och pratat och fikat och ätit tårta och sedan slingrade vi oss ut på de små krokiga grusvägarna.

På en stenig holme, mitt ute i sädesfältet stod en gammal sten. I bakgrunden ligger gården, förmodligen på samma plats i tusen år: Snåttsta - Snottsta -Snotastaðir.

"Inga lät resa dessa stenar efter Ragnfast, sin man. Han var broder till Gyrid och Estrid."

Det moderna kulturlandskapets mönster.

Nej bilden är inte sned, det är landskapet som lutar!

Eftersom jag skrev ordet skördetröska i rubriken, få jag väl lov att lägga in en bild också.

Den hade precis tröskat klart så jag kunde komma ut till stenen på holmen.

En liten överblick. Calle gillade också det öppna landskapet och kyrkans "häftiga" läge.

Det är en kilometer fågelvägen över gärdena bort till kyrkan.

Calle studerar Sagan om Inga.

Sagan om Inga lär finnas på flera stenar och inte bara här. Jag kanske får ge mig ut på runstensjakt även på annat håll, och hoppas att stenarna är fotogeniskt placerade.

Uppländsk sommarväg, som förr i tiden...

Med flit lade jag skärpa endast på förgrunden.

Två sätt att färdas. (En fixeringsbild? Förstora!)

Bilden tagen från kyrkbacken.

 Markims kyrka!

Tycker ni att ni känner igen kyrkan kan det bero på att jag varit här förut.

Sedan fortsatte vi irrfärden, passerade Uppsala och umgicks ett tag  hos storasyster, innan den gemensamma färden slutade i Sala vid 23-tiden. Hoppas han vaknade i tid för att hinna till jobbet. Själv rullade jag hemåt och testade bensinförbrukningen för den nya bilen. 0,42 lit/mil vid 90 km/h tycker jag är ok.

Bilderna då? Helt modern utrustning idag. Canon 40D med normalzoom, genomgående. Inget experimenterande med gamla objektiv eller så. Det gick bra ändå ;)

.

2011-08-01 13:10   johnerik

De här bilderna gillar jag. 30-, 40-talskänslan känns helt rätt i de svartvita bilderna.

/John-Erik

Besvara

2011-08-01 13:43   pic-tor

Här finns mycket att utveckla och du är en bra bit på väg. Egentligen skulle du kanske ha en storformatskamera som Affe brukar använda ibland. Men då behövs fim, kemikalier och scanner förstås. Tvåan och trean från slutet gillas.

Besvara

Svar från janolof 2011-08-01 18:21

En bra bit på väg, tänker du då på kulturlandskapet i allmänhet, eller just de svartvita?
Större format? - tankarna på storformatare avskrev jag redan för 20 år sedan. För bildkvaliten, JA, men för allt annat runt om, NEJ. Jag vill inte förstöra nöjet med fotograferingen med en massa pyssel runt om.
Fullformatare skulle jag kunna tänka mig att skaffa, men längre sträcker jag mig inte.

Svara

pic-tor 2011-08-01 19:49

Nej, jag tänkte mer på att fånga landskapet runt i kring där du bor och vistas är som ett projekt. Du har ju tagit en hel del bilder av landskapet redan men det finns naturligtvis mycket mer att fotografera innan du är "färdig". Jag uttryckte mig lite slarvigt kanske men jag menade att en storformatskamera kanske skulle vara kul att testa i sammanhanget men jag håller med dig om det merarbete det skulle leda till.

Svara

2011-08-01 18:19   EGW

Visst har det moderna odlingslandskapet sin skönhet. Men för att avnjuta den får man inte låta sig påverkas av hur det såg ut på 1950-talet. Det är inte lätt att hänga med i tidens gång. Att tänka på att en gammal gård kanske har legat på ungefär samma ställe i över tusenår är lite svindlande.

Besvara

Svar från janolof 2011-08-01 18:30

Nej det är svårt, både att avbilda och njuta av något som inte längre finns, om man inte ska ägna sig åt att rekonstruera. Eller så får man leta rätt på friluftsmuseer, med det blir ju ändå bara konstgjord andning. Jag föredrar att söka skönheten i det som finns nu.

Just i det här området är det också tidsaspekten som som är fascinerande, svindlande som du säger. Det fanns ju också ett tag världsarvstankar kring området.

Svara