Regler och sånt...
En ren reflektion

Reflektioner och och upplevelser är rubriken på min blogg, men den senaste tiden har det mest blivit upplevelser, i form av mina dagliga och dagsfärska bilder, men inte så mycket reflektioner. Det innebär inte att jag inte har reflekterat, bara att jag inte skrivit, men det är annat som har tagit mitt mentala fokus. Sådant där jobb, ni vet.

Oscar (Mannbro)  skrev om regler  häromdagen, vilket fick mig också att reflektera om reglers betydelse, eller snarare komma ihåg att jag gjort det tidigare i annat sammanhang. Regler kan ju vara av olika art. Dels formulerar vi regler för att beskriva något, som en hjälp för att beskriva och därigenom formulera kunskap. Dels sedan använder vi (samma?) regler för att lära ut, för att förmedla kunskapen som är bunden i reglerna.

Regler kan alltså handla om skapa kunskap, men också om att bestämma och styra och förbjuda. Blanda inte ihop detta. Men det kan bli så att en regel som skapats för att formulera kunskap plötsligt uppfattas som en styrande regel. Lite olyckligt kanske att samma ord används med så olika andemening. En idé blir en rekommendation som blir ett tvång, utan att det var tänkt så från början.

Regler kan vara ett sätt att formulera kunskap och att förmedla kunskap.En del saker är enkla och kan formuleras enkelt: 2+2=4. Annat är mer komplicerat. När man undervisar kan man ibland förenkla saker, för att göra det enklare att förmedla kunskapen, till exempel genom att använda liknelser och  formulera enkla rekommendationer för att göra ett krångligare samband enklare att uppfatta. Men tappar man då bort bakgrunden och sammanhangen och bara kommer ihåg de enkla rekommendationerna, kan dessa så småningom övergå till att bli just regler; styrande regler utan bakomliggande kunskap och förståelse. Använd bländare 5.6! Varför då? Läraren sa det.

Finns det inte mycket av sådana regler när det gäller foto och komposition. Ett förenklat budskap, en förenklad kunskap som inte innehåller helhet och bakgrund?

En av 1900-talets stora filosofer, Wittgenstein, studerade regler i slutet av sin bana. Nu har jag inte läst Wittgenstein i original, hans texter lär vara ganska kompakta och tunglästa, men jag har läst texter som har uttolkat och förklarat vad hans skrivit. Han menar att en regel i sig inte  räcker för att vi ska kunna något. Vi måste också kunna tolka regeln för att kunna använda regeln och att det är där kunskapen ligger, och inte i att kunna regeln. Ett exempel är ett barn som talar sitt modersmål. Gramatik och böjningar, betoningar och uttal är perfekta.  Men barnet kan inte en enda av de regler som beskriver språket. 

Ett annat exempel: En van och duktig snickare slår i sina spikar med perfektion och effektivitet, oberoende av spiksort och virkeskvalitet. Fråga honom hur han gör. "Ja, jag slår i spiken". Men hur vt du hur hårt du ska slå. "Det vet handen, det är inget jag tänker på". Han följer inga regler. Han kan. För att han har gjort det många gånger, ja till och med många, många gånger. Kunskapen sitter i handen. Eller så upplever han det.

Men hur skulle man formulera regler för hur hårt man skall slå?

Det finns t.ex. böcker om komposition. Jag har ibland bläddrat i sådana men aldrig orkat läsa dem, knappt ens tittat på några bilder. Det ser bara sååå tråååkigt ut! Hur komponerar då jag. Som snickaren spikar. Jag tittar i sökaren, ögat ser och när det ser bra ut tar jag bilden. Hur vet jag att det blir bra? Ögat ser. Precis som jag och barnet kan tala svensk utan att tänka på regler som fotar jag utan att tänka på regler. Hur då. Jag har tagit tusentals bilder. Jag har tittat på tusentals bilder, egna och andra. Undermedvetet och medvetet har jag noterat vad som fungerar och tilltalar mig, precis som barnet lär sig tala. Inom mig har jag en erfarenhet som komponerar så att jag gillar det. Utan att kunna regler. Jag bryter inga regler, för jag är okunnig, jag kan inga regler.

Och det här med regler. Jag tycker det finns ett bättre uttryck än att "bryta reglerna".

Bryt inte reglerna, gå bortom dem.

 En fullkomligt ovidkommande bild. Om den bryter mot några regler eller följer några vet jag inte. Jag kan inga regler...

Nu ska jag dricka kaffe.

2008-09-06 10:22   caro

Som sista satsen i (den svenska översättningen) av Wittgensteins Tractatus logico-philosophicus lyder: "Vad man icke kan tala om, därom måste man tiga"
Som vilka reglerna är, kanske. ;-)

Besvara

2008-09-06 10:32   janolof

Kanske, eller så reflekterar man, för att om möjligt upptäcka sina egna dolda "regler"

Det är nog det jag gör, letar efter mina egna hemligheter...

Besvara

2008-09-06 14:04   alf109

Intressant, kul att du sätter ord på detta "svåra". Och problemen uppstår när, som du säger, reglerna inte uppfattas som stöd och hjälp utan som förmaningar och förbud.
-affe

Besvara

Svar från janolof 2008-09-06 17:20

...och är det inte det som många foto-diskussioner handlar om?

Svara

2008-09-06 14:30   Lola Gren

Det är alltid roligt att läsa dina inlägg och se bilderna du skickar med.
Jag har själv skrivit om regler och komposition i min blogg.

1. Jag ogillar ordet komposition i samband med fotograferande. Kompositionen har naturen själv gjort när det är naturbilder, jag har bara hittat rätt vinkel. Annars har man gjort en uppställning.

2. Regler är trist, men - man kan lära sej av regelboken.

3. Ang din sista bild: Man ska ALLTID kratta noga i bunkern när man haft olyckan att hamna där :-)
Krattan SKA ligga jämnt med bunkerkanten, inte rakt ut.
Det finns säkert fler regler i golfboken.
Trevlig fotohelg önskar jag dej. Med eller utan regler och kompositioner :-)

Besvara

Svar från janolof 2008-09-06 17:17

Roligt med kommentarerna kring sista bilden. Hade inge aning om att den kunde associera till regler. För mig var det bara en färdig komposition som låg där, en kratta kvarlämnad från gårdagen. Och jag håller med om att naturen gör kompositionerna. Vi bara iakttar och (kanske) fångar.

Svara