På okända vägar

Jag hade gjort mitt vägval, jag skulle gå den leriga vägen till höger. Jag visste inte om den ledde någonstans, hade jag vetat det, hade det inte blivit den upptäcktsfärd som det blev nu.

Men ganska snabbt upptäckte jag tecken på civilisation och antog att vägen inte var någon återvändsväg. Precis vad min intuition sagt mig. Karta? Förtar nöjet!

För långsamma (se texten)?

Hur tänkte jag när jag tog den här bilden? Mest handlade det om intuition och känsla, men en del går ju att återskapa. Jag hade strax innan tagit bilden på den första soffan och tyckte att jag skulle få med även den här, för att eventuellt göra något av paret. Sedan såg jag texten och ville vinkla kameran så att texten blev (hyfst) läsbar. Min tolkning på plats var "slow" med en rätt knackig handstil.

Vad mer skulle få bli med i bilden? Jag hade  vidvinkel på kameran, så det kunde bli rätt mycket. Jag backade ett steg  så att åtminstone merparten av soffan kom med. Dessutom var det självklart att vägen och vägkröken skulle med, en linje in i och ut ur bilden. Hade jag kommit så långt var det lika naturligt att trädet på fallrepet skull med.

Till väster då? Det kraftiga trädet bakom soffan fick räcka som motvikt till allt på högerkanten.Och så gällde det att få med lampan också. Men som jag skrev, allt var mest intuition, det syntes i sökaren att det skulle vara så här.

Och medan jag skrev kom jag  på att det går att göra en sådan här bild också.

Lightroom var öppet, så det var bara att klippa till.

Nästa bild är en sådandär färgbild som saknar färg, för att verkligheten också gjorde det.

Ser ni figuren som tar ett språng ut i vattnet?

Lite senare, när jag lämnat promenadvägen, hittade jag en fin bilddiagonal liggande på marken.

Strax efter stod ett annat motiv och väntade på mig.

.

Så kom jag upp på vad som borde vara en nordlig rest av Brunkebergsåsen.

.

Höstfärger.

Och så plötsligt!

Min väg spärrades av en sex-filig motorväg! Det känndes inget vidare. Hur skulle jag ta mig vidare?

Kom jag inte därifrån lär jag stå kvar där än.

2013-11-20 10:56   Karin Göransson

Härliga bilder du fotat å underbar text till.
finns mycket i naturen att fota.
tycker att man ser bilder överallt
när man är ute på promenad.
ha en fin dag
/Karin

Besvara

Svar från janolof 2013-11-20 12:36

Så är det, bilder finns (nästan) överallt, det gäller bara att se.
Tack/J-O

Svara

2013-11-20 12:35   Heléne Alklid

Tänk vad du ser på dina promenader!
Tack för att vi får följa med! =)
Ha det så gott!

Besvara

2013-11-20 12:53   charlesson

Fotavandring är alltid spännande
Ken//

Besvara

2013-11-20 13:38   Annelie Worgard

Vilken "cliffhanger" du slutar med !
När kommer nästa avsnitt?

Och den bilden är i sig också utomförträfflig plus att alla bilderna har sköna dova höstfärger.

Besvara

Svar från janolof 2013-11-20 16:14

Med tanke på att jag kom hem och bloggade borde de inte vara någon cliffhanger ;)
Det borde kunna bli ett avsnitt i kväll... Bilderna är klara men orden fattas.

Svara

Annelie Worgard 2013-11-20 16:28

Känn ingen press för min skull. Det vill jag inte, för det är så roligt att läsa dina inlägg.
Men jag låtsades inte om att du kom hem ju....i mitt huvve stod huvudpersonen där, hindrad av en 6filig stor väg.

Svara