Nu börjar tecknen synas, och då sätter abstinensen in, eller var det bara fredag
Jag har ju hållit mig lugn ett tag nu, gått ut utan kamera och hållit mig borta från bloggen, både min egen och andras, har inte ens läst alltså. Jag , mina tankar och tiden har varit fyllda av annat, jobb och andra bestyr.
Jag har förvisso mestadels gått till jobbet, men huvudet är upptaget och jag ser inga bilder. Ingen idé att bära kamera alltså. Men igår satte alltså abstinensen in och jag tog med fotoapparaten igen. Tecknen hade jag redan börjat notera, men de hade inte blivit till bilder.
Vilka tecken? Hösten förstås!
De röda löven börjar ligga utspridda längs min gångväg, en omisskänlig påminnelse om vad som är på väg. Och igår blev de även till bilder i mig, inte bara observationer och utströdda bitar av fakta.
Gråa mornar och fuktiga morgondimmor kan också vara ett hösttecken.
En bild på en blågul skorsten? Ja, egentligen är det nog det. Likaväl som berget Fuji.
Ganska grå och färglösa kan morgnarna kännas ibland, så här förstärkte jag den känslan.
Uppenbarligen är de här nya broarna inte färdigutforskade som motiv ännu.
Bara något tiotal meter senare under min färd mot arbetet blev scenen allt annat än färglös. Ofta får jag en känsla av just teaterscen, när jag går här, en scen uppåt avgränsad av det andra brospannet, och en scen med sparsmakad scenografi.
På väg till skolan.
En ganska trivial bild, men tecknen gör sig synliga. Och de nya gatlyktorna fungerar. Det har varit mörklagt här under byggnadstiden.
Skorsten ur annan vinkel.
Väl framme i Kista får träd, buskar och bilar stå för färginslagen i den gråblå världen.
Det är också en bild på Kista Science Tower, i verkligheten högst, men på bilden lägst.
Och mitt snack om Fuji och Science Tower syftar förstås på det jag bloggade om Hokusai i tidigare bloggar.
Olympus PEN + 17 mm
Tröttnar du inte på känslan av betongförort som råder kring din väg till arbetsplatsen? Jag har förvisso bott så också, men förlikade mig med det på grund av närheten till sjö och natur. Betongen fick jag på köpet och hade lika gärna varit utan den. Kanske skulle jag sett mer försonligt på den om jag nalkats den med kameran i handen, men det gjorde jag faktiskt inte. På den tiden var det mest ungarna som fanns framför kameran.
Nej, jag upplever inte betongförorten så särskilt stark. Det är mest villaområde och små skogpartier längs vägen. Och så broar eller gångtunnlar, beroende på vägval. Och betongen kan ju ge motiv. Och jag har gräs utanför dörren där jag bor.