När vi skulle minera fotbollsplanen verkade de flesta vara alldeles för trötta.. eller var det bara den militära väntan?
.
Den första sommaren på Laxön (det blev så småningom en till) bestod inte bara av många timmars hårt arbete, det fanns också dessa oräkneliga stunder av väntan, väntan på att någon skulle komma, väntan på att något skulle ske eller bara väntan i största allmänhet. Det var förstås i dessa pauser det var enklast att fotografera, för då var jag garanterat inte sysselsatt och hade händerna fria för kameran.
Det var förstås inte fritt fram att fotografera hur som helst. Till att börja med behövdes ett fototillstånd som man fick ansöka om och det tog ett par veckor att få. Sedan var det alltid upp till varje befäl om de tillät kameran vid den specifika övningen. Den fick ju inte hindra i tjänsten, så att säga. Efter ett tag blev det ganska fritt fram, när de lärt sig att jag inte använde kameran som ursäkt för att slippa göra något.
Självfallet var det enklast att fotografera när det var paus (förlåt, rast, vila, heter det förstås)
När jag ser bilder som de två nedanstående undrar jag hur mycket jag var medveten om skärpedjup och bakgrundsoskärpa och om jag tänkte på det när jag tog bilderna, eller om det bara blev som det blev.
Moberg kände jag igen från högstadiet, han gick i en paralellklass, men på gymnasiet hamnade vi i olika skolor. Han är en av de få som jag vet vad som hände med efter lumpen. Han tillbringade ett antal år i maskinrummet på oceangående fartyg och älskade att krypa omkring i oljiga och trånga utrymmen och meka.
.
De här två vet jag inte ett jota om.
.
Väntan.
Till slut hände det visst något i alla fall.
Lite sinne för komposition hade jag visst redan då. Det kan ju inte vara en slump hur jag placerat de två maskörerna i bilden nedan. Att maskeringen är så dålig, den ser mest ut att vara för syns skull, beror på att vi höll till på ortens fotbollsplan (alltså inte militär mark och fick inte förstöras).
.
/Torbjörn
Önskar jag hade fler bilder från gångna tider, men film var dyrt och veckopengen (om man ens hade någon) var liten.