När man tappat lusten att fotografera kan man alltid fundera på om man ska köpa något nytt och hoppas att det hjälper

Ja där hamnar jag lite då och då, när allt går i stå och jag inte kan motivera mig att gå ut en runda med kameran, eller gå ut över huvud taget, utan bara sitter och häckar. Då kan jag alltid fundera på vad som saknas, och förlägga problemen utanför mig själv.

Jo , ibland tvingar jag ut mig själv, men det brukar inte bli något bra, inte fotografiskt i alla fall. Möjligen får jag frisk luft, men bildsinnet är inte vaket och då blir det heller inga bilder. Möjligen några bildfiler på minneskortet, men inga bilder, inget att ha.

Det var ett bra tag sedan jag kom på det, jag är ingen planerande fotograf, som bestämmer i förväg, vad,  hur och varför, utan det som blir det blir. Det här med projekt är inget för mig, då blir det bara form utan innehåll. Jag är bra på att planera, men kan inte följa några planer, även om jag gjort dem själv. Jag är för mycket känslomänniska. Och det gäller inte bara fotografering.

Eller, som sagt, när jag tappat lusten kan jag  fundera (eller är grubbla kanske ett bättre ord) på om  jag behöver ny utrustning för att lyckas. Men det blir mest funderande, eftersom jag inte är någon prylfanatiker som genast springer och handlar och som älskar att sitta och dräggla över prylarna.

Det viktigaste är att det fungerar bra, tillräckligt bra, för mig, när jag behöver. Alltså bör jag hitta lösningar när jag upplever behov eller problem, inte skaffa grejor som jag sedan försöker hitta användning för. För egentligen är jag ju inte intresserad av prylarna i sig.

Det är allså nog mest grubblande det handlar om.

Vad kände jag t.ex. för behov när jag tog den här bilden. Möjligen varma vantar, för det blåste kallt på perrongen och vantarna låg i väskan som jag glömt i stan och som jag var på väg att hämta.

Möjligen kan det också ha att göra med sökare eller sökarbehov. Damen till höger hann  kanske för långt utan att jag såg det. Bilden är tagen med min PEN, om jag använde displayen eller genomsiktsökaren  kommer jag inte ihåg.

Hade det blivit bättre med en "riktig" sökare. Vad nu" riktigt" är. Hade det blivit bättre om jag haft min Canon som är en spegelreflexkamera. I vilket fall som helst är svaret på den frågan ointressant, det intressanta just nu är att frågan uppstår.

Dels kan man se det som utvärdering av den egna fotograferingsförmågan, och möjligheten att lära sig av erfarenheten. Dels kan man se det som en start på grubblerierna...

(bildvalet är helt oväsentligt, råkade ha bilden färdig för bloggen , men överbliven och oanvänd)

Ja, det här med sökare är alltså ett aktuellt grubbleri, som leder till många olika lösningar, den ena dummare än den andra (kanske). Det är inte lyckat när grubblaren (eller drömmaren, han finns också) i mig förenar sig med logikern i mig, då kan jag förirra mig totalt.

Framförallt gäller det att ta det lugnt och inte förivra sig.

Så det här med sökarfunderingarna  är något som finns, och det finns lösningar, men det hör hemma i ett annat blogginlägg (som kanske blir av, kanske inte).

2011-04-10 18:19   Benganbus

Jag är också "periodare", men har ändå alltid kameran med! :)

Besvara

Svar från janolof 2011-04-10 18:48

Vilken av dom...

Svara

2011-04-10 18:44   alf109

Som sagt, lite periodare är vi nog de flesta av oss.
Och nya prylar är sällan vägen till bättre bilder, men det kan ju vara kul ändå ;)
-affe

Besvara

Svar från janolof 2011-04-10 18:48

Visst är det så, men ibland kan man ju uppleva ett problem och en lösning, och det kan vara verkligt, eller bara ett svepskäl!

Svara

2011-04-10 19:53   EGW

Man känner ju igen sig i dina funderingar. Jag tror att det är viktigt att inte sitta som smakdomare över sina egna bilder, eller ha överdrivna ambitioner att alltid ta bra eller intressanta bilder. Själv upptäcker jag ibland att bilder som jag tog för åratal sedan är mycket intressantare än jag tyckte då. Annars är det ju så, att övningen i sig har ett värde. Själv är jag road av prylarna. Inte för att jag köper på mig så mycket. Jo, frun tycker att jag gör det :-) När jag någon gång köper en ny kamera eller ett nytt objektiv så leder det för en tid till ett uppsving i fotograferandet. Det är roligt att utforska det nya. Men efter ett tag står man ändå inför samma problem.

Bilderna du publicerat här är inte så ointressanta. Huvudmotivet i den första tycker jag är flickan mitt i bilden. Du kan förbättra kompositionen genom att skära bort tanten som är på väg ut till höger. Även bild nummer två kan IMHO bildmässigt göras mer intressant med lite beskärning och fixande av perespektivförvrängningen. Själv göra jag i alla fall ofta den typen av efterbehandling.

Besvara

Svar från janolof 2011-04-10 20:25

Jag får väl kalla bilderna för Dogma-bilder, obeskurna direkt ur kameran, fångandet av ögonblicket...

Och jag tycker nog att huvudmotivet i den första är alla tre. Det är intressant att man ser bilder så olika.

Egentligen är jag inte road av prylarna i sig, som prylar alltså, de är bara verktyg och som sådana ska de fungera. Om jag upptäcker (eller tvivlar på) att de inte fungerar riktigt som jag vill, då börjar jag fundera på dem (prylarna alltså).

Svara

2011-04-10 22:01   Peter Eskilsson

Tekniken i sig är egentligen inte så intressant, men jag vill känna att min kamera passar mig i mitt fotande praktiskt.

Besvara

Svar från janolof 2011-04-10 22:06

Det håller jag med om, och det är det jag är ute efter.

Svara

2011-04-11 08:00   pic-tor

Jag tror att vi alla till mans (och kvinns) är lite slutkörda nu efter den långa, snörika vintern. Så känner i alla fall jag så för min del är det lugna gatan ett tag nu och lite pyssel hemma. Fotoprojekten får ligga till sig ett tag till.

Besvara

2011-04-11 16:45   froderberg

Det blir lite fel om man tror att man måste fotografera jämt. I bland är finns lusten att fotografera där, men vad ska man fota? Efter att ha tomgångsfotograferat mycket och blivit missnöjd med bilderna har jag gått tillbaka till att ge mig själv uppdrag. Att söka upp saker som händer där det kan bli bra bilder. De bra bilderna kan jag leva på ett bra tag och då behöver jag inte tomgångsfotografera mellan gångerna.

Besvara