När man nästan är insnöad kan man ju sitta hemma och blogga
Då finns det ju tid över,när man sitter o vilar ryggen efter det tunga skottandet av blötsnö. Som mest numera blir det bilder från närmiljön, som man väl kan kalla det, mest Tureberg i centrala Sollentuna. Min gamla begagnade Olympus hade en liten vidvinkel på sig och vi travade iväg i det småkyliga vädret, för att se om några motiv skulle fastna. Det gjorde det och några hamnade här. Men varför just de? Ja säg det så här efteråt, men något,såg jag väl.
Den här bilden är nog ett exempel på en böjelse jag har att stoppa in flera saker i en bild.
Men sådan är ju verkligheten.
.
..
.
.
.
.
Också en verklighet ?
Vitt som snön, menn lite blåtonad, så man känner hur kallt det var
.
.
.
.Här handlar det mycket om en gammal favorit genom åren(de jag bott här) .Men inte så ofta ur den här vinkeln. Nu var det staketet som lockade mig.
.
.
En färgchock? Eller ett sätt att skildra snö och skymning.