När ljuset är motivet

Utan ljus blir det inga fotografiska bilder i traditionell mening, så på ett sätt är det alltid ljus som på något sätt är motivet, även i mörker där det är snålt med ljus. Men nu var det inte det som jag tänkte på när jag satte rubriken, utan de situationer när jag ser själva ljuset som huvudmotivet i det jag fotograferar, även om det bara utgör en liten del av bilden.

Som i den här bilden.

Jag såg ljusstrålen. Den ville jag fotografera, om än som bara en del av bilden, men då gällde det ju att hitta resten av bildinnehållet.Det är ofta det inte går att ge resten av bilden ett lämpligt sällskap till strålen, och då blir bilden tråkig i min mening. Här hade jag tur. Det fanns två fina fasader som kunde skapa ett rum i bilden, ett rum för ljusstrålen.

Givetvis var fönstren  också viktiga, ett litet steg åt sidan kan ändra hela bilden.

Ungefär så uppfattade jag situationen, när jag stod där.

Här var rummet större och flödade av ljus.

Här såg jag snarare fläckarna av ljus  och skugga som aktörer som skulle ha  sina rätta platser i bilden, och det är inte resultatet av någon intensiv arbetsinsats, utan bara frukten av vad jag ser, när  jag går och står, och i sökaren. Skulle snarast kalla det tur att jag var där just då.

Men i bland kan det ju handla om att invänta rätt ögonblick. Kanske att se rätta ögonblicket innan det inträffat.

Det här med att använda och invänta ljuset är inget jag lärt mig på senare år, eller tränat upp i urban  miljö, utan det lärde jag mig av afton- och morgonsol i fjälldalar mellan branta  fjäll, när solfläckarna långsamt rörde sig till rätt plats i motivet (om de inte dog ut på vägen och allt var förgäves). Under mina promenader med  kamera, till och från jobbet i förortsmiljöer har ofta sol och skugga byggt mina bilder, men på ett annat sätt än i den här, mer slutna stadsmiljön. Det kändes faktiskt som något färskt och nytt och därmed spännande och inspirerande.

Sedan hittade jag ett valv. Om det då blev arkitekturfoto eller ljusbilder var inget jag reflekterade över när jag stod där. Bild som bild, det är lika roligt att ta dem. Ser de dessutom någorlunda användbara ut även när jag kommit hem, blir glädjen dubbel. Det är ju inte alltid det blir så.

Och här kunde jag absolut inte välja mellan färg och svartvitt, så det fick bli båda.

Och en tredje , när en cyklist påpassligt rullade in i motivet.

Avslutar med ett mer försiktigt utnyttjande av ljuset. Jag tyckte det var en vacker fasad.

Bilderna tål att förstoras vid betraktandet, ja, de mår nog till och  med bra av det.

Genomgående har jag använt ett  Sigma 30 mm-objektiv på m4/3-kamera .

2014-04-07 21:54   Bert-Ola Ekh

Ja ljuset är ju väldigt viktigt, men kan vara svårt att se ibland. Men här har du snappat upp en och annan ljusstråle.
Tjusigt.
//B-O

Besvara

Svar från janolof 2014-04-07 21:59

Tack B-O
Egentligen är det nog ljus som jag tycker är roligast att fotografera.
/J-O

Svara

2014-04-07 21:59   Lena Eriksson

Solljus är spännande...förändrar eller förstör...eller förför.... :)

Besvara

Svar från janolof 2014-04-07 22:01

Det är ganska förföriskt, tycker jag.
Tack!

Svara

2014-04-07 21:59   DanneWest

De mådde mycket bra av att bli stora! Fint ljus hittade du

Besvara

Svar från janolof 2014-04-07 22:03

Egentligen är det väl så att de mår lite dåligt av att förminskas ;)

Svara