När jag kommit upp från min vidvinkelpromenad, var jag uppe. Där fanns annat än promenad.
Nu närmade jag mig centrum. Det syns inte. Inte än.
Men om jag vänder mig om.
Stadskvarteren växer fram.
Det var här jag hade svårt att få ordning på blogginlägget, innan jag kom på att jag skulle betrakta promenaden som slut och se mer statiskt på det hela.
Ingen enkel renodlad bild. En där man snabbt tar in helheten, eller stannar upp och studerar detaljerna? Plastpåsen, kajorna, byggdetaljer, etc.
Skymningen var i antågande. Förra bilden ljust exponerat, denna mörkt.
Mörk? Ja, det var ett sätt att få kajorna att synas.
Nu har jag rundat bygget och närmar mig det redan byggda.
Centrum, men det syns väl?
.
Ute och inne.
Sedan tog visst färgerna slut, så då var det bara att gå hem.
Eller var det så att somligt syns bättre i svartvitt.
En vidvinkelpromenad är slut.
Du får vanlig vardag att se så fin ut En annan märker inte det på samma sätt
man bara går där som ett fån och tycker det finns inget att ta på
Du enastående Jan-Olof
här har du en stor beundrare
Med vänlig hälsning.
Bengj
Hälsningar/J-O