När jag kom till Centralen möttes jag av ett NEJ och sedan av en orange revolution som blev till en tillfällig scen

Ja, först ett Nej!

Men först såg jag det inte, men när jag såg det insåg jag att det skulle vara med på bilden. Nej-et alltså. Färgen kunde  jag ju inte missa. Det är mycket orange kring Centralen i Stockholm just nu (och ett bra tag framåt antar jag, det byggs ju en ny järnväg under stan).

Brandgult hette det när jag gick i skolan.  Kom orange hit med apelsinerna, eller är det bara engelsk påverkan, fast ordet är väl franskt från början? Orange är också frosseriets färg. Kan man frossa i apelsiner?

Frossa i orange har man i alla fall gjort vid  Centralen. Orange används ofta som signalfärg, för färgen avviker från de flesta färger i naturen och syns därför bra. Och nog syns Centralens byggplank.

Hur var det med Nej-et då? Det dök upp när jag fotograferade trappan och plötsligt tog ett steg åt sidan. Klart det skulle vara med. Men det brandgula (så slipper jag irritera mig på det oböjliga orange) blev mer rött i skuggan under bron...

Nej!

Men framme i solen blev det brandgula mer orange, och skuggorna gjorde planket till en scen med mänskliga silhuetter som var omedvetna om att de agerade i ett improviserat skuggspel. De valde bara att befinna sig i solen i typisk svensk soldyrkan om våren. Som fotograf valde jag att stå på skuggsidan för att slippa motljuset.

Två solister på scen. Modet med svarta ytterplagg gör ju silhuetterna tydliga.

Ibland blev det mer av happening, när plötsligt en ström av folk gick över scenen, på väg till och från tågen.

En av dem hade också den goda smaken att ha en orange brandgul påse.

Nya grupperingar bildades på denna dynamiska scen.

Ringdans till vänster, tissel-tassel till höger, Status quo i mitten (Nu är ju inte jag latinare, men borde det inte egentligen heta Status quo ante?).

Förändring

Förvirring till vänster, återförening i mitten och öppning i slutenheten till höger

Slutscenen?

Skådespelarna håller på att gruppera sig för att mottaga applåderna.

Det är  skönt och intressant att stå i vårvärmen och studera folklivet, men nu bytte jag scen för att åka hem.

Nere på markplanet, dit solen sällan når, i väntan på pendeln.

En stund vid Centralen tillsammans med min vän, lille PEN + 17 mm

2011-04-17 10:22   Nordik

Helrätta bilder du fångat =)
Gillar dem verkligen.
/Lena

Besvara

Svar från janolof 2011-04-17 22:37

Tackar för det; roligt att du gillar...

Svara

2011-04-17 10:30   Lysa

Sköna bilder och härliga berättelser! Du har öga att se med!

Besvara

Svar från janolof 2011-04-17 22:39

Tack! Jo det är ögonen som gör det...

Svara

2011-04-17 19:13   EGW

Verkligt fin bildserie framför planket. Vad kallar man färger? Det finns miljoner nyanser men bara få namngivna färger. Tänk på Brunkullan, som är närmast lila. Den färgen lär man inte ha haft namn på alls för 150 år sedan, så det fick bli brun.

Brandgul (eller kanske snarare brandröd) är väl ett bra namn på färgen på planket. Skojigt att de vågar ta i lite med färg på ett sådant ställe, och inte bara köra med klassiskt mossgröna byggplank.

Besvara

Svar från janolof 2011-04-17 22:47

Det här med färger kan vara svårt, vårt individuella färgseende varierar också. Jag och min f.d. fru var aldrig överens om var gränen mellan grönt och blått gick. Vi uppfattade det olika.

Det brandröda är snarast en effekt av min kontrasthöjning som gjorde planket rödare, verkligheten var mer brandgul. Roligt att du gillar serien.

Svara

2011-04-18 11:29   Kurre Ekh

"Skuggbilderna"/silhuetterna är ju Canon och med din lilla beskrivning jättekul. Schysst//Kurre

Besvara

Svar från janolof 2011-04-18 11:46

Nä, skuggbilderna är Olympus, så de så ;)
Tackar!

Svara