När jag för mig själv i mörka skogen går...

Jag har promenerat för mycket  med min kamera, det blir för  många bilder, så jag hinner inte med  (eller orkar inte/har inte lust) att ta  hand  om dem i samma takt. Alltså lämnar jag små kökkenmöddingar  efter mig i bildarkivet. De här bilderna är en sådan liten hög. Jag tar och publicerar dem så de inte ligger  där och tittar förebrående på mig.

Det kändes som de legat länge där och väntat, men när jag såg efter visade det sig att de bara var en dryg vecka gamla. Märkligt. Det  här  med tid är  ibland förvirrande, när  man inte längre bryr sig. Allt som har hänt, har ju ändå bara hänt, spelar det egentligen någon roll i vilken ordning det skett. Är jag månne präglad av ett allt för logiskt liv? En logisk drömmare?

I vilket fall som helst, det verkar som den logiske drömmaren har  lekt lite  med   toning  i de här bilderna.

I morse, när jag tog en  morgonkneipp i daggen på baksidan av huset konstaterade  jag att de första björnbären höll på att mogna. Ser ut att bli rekordmånga i år. (Har inget  med bilderna  att göra)

Undrar vart  jag idag skall ställa kosan

Kanske till Andromedanebulosan

Eller bara gå  att kika

på  närbelägna Ica

Egentligen förstår jag inte ett barr men det fanns tydligen det i den där skogen, där  jag gick  inyligen för längesedan.

En stentuff avslutning verkar det  ha varit.

2015-08-20 10:16   pic-tor

Andromedanebulosan låter definitivt mer spännande än ICA. Kör SL dit? Gillar den stentuffa avslutningen. Inte för att den är särskilt tuff, snarare tvärtom. Mjukt ligger de där stenbumlingarna, och fina skuggor omger de sig med också. Kronologiskt tänkande har nog de flesta av oss. Då måste ju komma före nu. Fast spelar det egentligen någon roll. I morgon är ju nu då. "Tiden blir ett förunderligt ting", som Sune Jonsson en gång skrev.

Besvara

Svar från janolof 2015-08-20 11:02

Det blir nog ett extra tillägg med SL!

Det där med tid: minns ett gammalt tv-program med en antroprolog, på en liten ö i indiska oceanen. Antroprologen och reportern satt på träkanot. En man kom dit och pekade på kanoten och sa att det var hans kanot. Antroprologen översatte. Sedan stod mannen kvar. helt stilla.
Reporten undrade om de inte skulle flytta på sig eftersom mannen stod och väntade.
Antroprologen: Nej han väntar inte han, vet inte vad tid är.

Svara