"När det blir för mycket", eller "när blir det för mycket?"
När det är så här mycket som det är så här års, och som är olika mycket olika år, men som jag inbillar mig är ganska så mycket i år, hur ska man då hantera det. Jag tänker vare sig på äppelskörden eller lingontillgången i skogarna, för dem har jag ingen aning om, utan på höstfärgerna.
Om man tycker det är för mycket, ska man då förstärka för att betona hur intensivt det, eller ska man hålla färgerna tillbaka för att det inte ska bli överdrivet, krystat eller konstigt. Om man tycker det är intensivt och mycket, och en lika intensiv upplevelse, kanske man skall betona det för att beskriva känslan.
Överdrivna färger eller förstärkt känsla? Knappast kyligt registrerat sakförhållande.
Men färgen som uttrycksmedel är ju inget nytt, det har i olika perioder använts inom konsten, beroende på rådande trender och -ismer och tillgången på färg. Så här krämar jag på så mycket jag vill för att förmedla min känsla när jag gick där. Vad sedan svaret blir på frågan " såg det verkligen ut sådär" är en helt annan sak.
Man man kan ju också befria bilderna från den bedrägliga och förföriska färgen, för att bättre beskriva verkligheten eller förmedla andra intryck och observationer, de man inte ser när färgen dominerar.
Färglöst och tråkigt?
Eller får bilden oss att se andra saker, när färgen är bortskalad och former och mönster kanske tar över. Ett stillsammare sätt att betrakta världen, utan effektsökeri.
.
Slutar med en bild i två versioner, s/v först och sedan i färg.
Förutom träden och gångvägen var det människorna långt därborta jag såg när jag tog bilden. Utan dem är det inte säkert att jag tryckt på avtryckaren och tagit bilden. Eller snarare: jag väntade in dem innan jag tog bilden. Gillar sådana där detaljer lite då och då i mitt fotograferande, men ser sedan betraktaren det? Ja, nu förstås när jag påpekat det, men annars.
Färgversionen (men det syns väl?)
SLUT
Färgslukeri i glödande akvarium, jo jag tackar jag...
Det är roligt att läsa dina funderingar kring mina funderingar, ord föder ord, tanke föder tanke...