"När det blir för mycket", eller "när blir det för mycket?"

När det är så här mycket som det är så här års, och som är olika mycket olika år, men som jag inbillar mig är ganska så mycket i år, hur ska man då hantera det. Jag tänker vare sig på äppelskörden eller lingontillgången i skogarna, för dem har jag ingen aning om, utan på höstfärgerna.

Om man tycker det är för mycket, ska man då förstärka för att betona hur intensivt det, eller ska man hålla färgerna tillbaka för att det inte ska bli överdrivet, krystat eller konstigt. Om man tycker det är intensivt och mycket, och en lika intensiv upplevelse, kanske man skall betona det för att beskriva känslan.

Överdrivna färger eller förstärkt känsla? Knappast kyligt registrerat sakförhållande.

Men färgen som uttrycksmedel är ju  inget nytt, det har i olika perioder använts inom konsten, beroende på rådande trender och  -ismer och tillgången på färg. Så här krämar jag på så mycket jag vill för att förmedla min känsla när jag gick där. Vad sedan svaret blir på frågan " såg det verkligen ut sådär" är en helt annan sak.

Man man kan ju också befria bilderna från den bedrägliga och förföriska   färgen, för att bättre beskriva verkligheten eller förmedla andra intryck och observationer, de man inte ser när färgen dominerar.

Färglöst och tråkigt?

Eller får bilden oss att se andra saker, när färgen är bortskalad och former och mönster kanske tar över. Ett stillsammare sätt att betrakta världen, utan effektsökeri.

.

Slutar  med en bild i två versioner, s/v först och sedan i färg.

Förutom träden och gångvägen var det människorna långt därborta jag såg när jag tog bilden. Utan dem är det inte säkert att jag tryckt på avtryckaren och tagit bilden. Eller snarare: jag väntade in dem innan jag tog bilden. Gillar sådana där detaljer lite då och då i mitt fotograferande, men ser sedan betraktaren det? Ja, nu förstås när jag påpekat det, men annars.

Färgversionen (men det syns väl?)

SLUT

2013-10-10 09:48   Annelie Worgard

Roligt att läsa dina funderingar. Tycker nog att hösten är så skön med sina färger att det gott är OK att bara falla rakt in i den och hänge sig åt färgslukeri. Om inte annat så för min(sin) egen skull. Sen är det svårt att få fram känslan i att vara omgiven av detta färghav, tycker din andra bild närmar sig hur det ibland ser ut just nu när det är gråväder men solen nänstan bryter igenom. Då blir färgskalan helt sanslös och det känns om att gå runt i ett glödande akvarium. Så för mina ögon är bild nummer två verklighetstrogen.

Besvara

Svar från janolof 2013-10-10 12:04

Håller med om att tvåan är så som man upplever det när man går där.

Färgslukeri i glödande akvarium, jo jag tackar jag...

Det är roligt att läsa dina funderingar kring mina funderingar, ord föder ord, tanke föder tanke...

Svara