När allt är fel, ska man då kasta skiten eller försöka göra något av eländet? Jag försökte och det är jag glad för.

Jag har tagit några balkongbilder det senaste  dygnet. Får lite mer utblick då, även om den fortfarande bara  visar en ytterst begränsad bild av världen. Men  jag lockas ändå ut av ljuset, trots att jag är medveten om begränsningen. Då och då lyckas det ju.

Här lyckades jag inte först. Himlen var en gröngrå sörja, huset  ett gulbrunt missfoster. Jag skakade på huvudet när jag såg  bilden i LR, och gick vidare till nästa bild. När jag sedan såg missfostren  rada upp sig, tänkte jag att jag  måste göra  något åt skiten och vände tillbaks till den här bilden

FÖRE

EFTER

Tur att jag inte slängde "skiten".

Jag gillar den blå himlen bättre än ursprungs-murret, motsvarar bättre vad jag upplevde i verkligheten. Här kan jag också agera "fönstertittare", spana in deras olika karaktär och slås av det vackra blå fönstret som påminner om himlens färg. etc...

Manipulering eller övervinnande  av digitalkamerans ofullkomligheter. Fast? med film hade det nog varit etter värre, likaså utan rå-format.

Ett pepparkakshus?

Jag gjorde en annan version också,  där jag tacklade problemet med den ruskiga himlen genom att helt enkelt skära bort den. Också en acceptabel bild, men inte den jag såg från början.

Och har vi kommit så långt kan vi ju ta bort färgen också!

Även det en bild.

.

"I mörkret  är alla katter grå", gäller det bilar också?

Här var det mörkrets  kontraster som fångade min blick, lampan som lyste upp i mörkret. Färgerna var helt ointressanta och förstörde motivet. En helt kass bild innan färgen försvann.

När det bara var färgen jag såg.

När jag såg bilden i datorn  fanns bara en bleksiktigt anemisk avbild av min inre bild av bilden, så den var ju helt kasserad i mitt medvetande, tills  jag startade detta lilla "rädda bilden"-projekt.

Ljusare, som i första bilden,mer  kontrast, mer mättnad

Rädda bilden del 4

Nästa bild var från början helt igengrodd och mörk och helt omöjlig. En stor mörk  suddig skugga där bara vita bilen i rörelse gick att urskilja i blurret.

Jamen, hallå där, det var ju meningen! Rejält underexponerad för att efteråt  lyfta mörker och lågdagrar och hämta fram färg, mättnad och must ur bilden. Och den vita bilen rätt exponerad  ( om nu något "rätt" finns). Göra fel, för att det skulle bli rätt, alltså. Men då kanske det inte var fel. Men lita inte alltid på vad kameran tycker.

En till

Här hade solfläcken vidgat sig men det berodde på att det blivit morgon och inte längre var kväll. Men bilden var  nästan lika omöjlig  som de föregående i sin ursprungsform. Skit som gick att göra till bild, alltså.

Min erfarenhet är att sådana här motiv ska underexponeras för att  bli "användbara", men att det kräver lite jobb efteråt, men inte så mycket med raw+LR., som det krävs  med jpg i kameran.

Dags för vila..

2014-10-02 19:34   alf109

Törs man säga att man gillar den första "före" bilden. :)
-affe

Besvara

Svar från janolof 2014-10-02 20:00

Visst vågar du det! Jag har inget emot den själv, men det var inte det jag var ute efter när jag tog bilden ;)
/J-O

Svara

2014-10-02 20:05   Otten

Vart har vita Mondeon tagit vägen?

Besvara

Svar från janolof 2014-10-02 20:08

Titta här http://www.fotosidan.se/blogs/jo/det-var-frost-i-morse.htm

Svara

Otten 2014-10-02 20:11

Skönt trodde den var borta, man vill ju känna igen sig :-) Den brukar synas på alla dina balkongbilder, så jag trodde ett tag den var din :-)

Svara

Svar från janolof 2014-10-02 20:53

Den är min!

Svara