När allt är fel, ska man då kasta skiten eller försöka göra något av eländet? Jag försökte och det är jag glad för.
Jag har tagit några balkongbilder det senaste dygnet. Får lite mer utblick då, även om den fortfarande bara visar en ytterst begränsad bild av världen. Men jag lockas ändå ut av ljuset, trots att jag är medveten om begränsningen. Då och då lyckas det ju.
Här lyckades jag inte först. Himlen var en gröngrå sörja, huset ett gulbrunt missfoster. Jag skakade på huvudet när jag såg bilden i LR, och gick vidare till nästa bild. När jag sedan såg missfostren rada upp sig, tänkte jag att jag måste göra något åt skiten och vände tillbaks till den här bilden
FÖRE
EFTER
Tur att jag inte slängde "skiten".
Jag gillar den blå himlen bättre än ursprungs-murret, motsvarar bättre vad jag upplevde i verkligheten. Här kan jag också agera "fönstertittare", spana in deras olika karaktär och slås av det vackra blå fönstret som påminner om himlens färg. etc...
Manipulering eller övervinnande av digitalkamerans ofullkomligheter. Fast? med film hade det nog varit etter värre, likaså utan rå-format.
Ett pepparkakshus?
Jag gjorde en annan version också, där jag tacklade problemet med den ruskiga himlen genom att helt enkelt skära bort den. Också en acceptabel bild, men inte den jag såg från början.
Och har vi kommit så långt kan vi ju ta bort färgen också!
Även det en bild.
.
"I mörkret är alla katter grå", gäller det bilar också?
Här var det mörkrets kontraster som fångade min blick, lampan som lyste upp i mörkret. Färgerna var helt ointressanta och förstörde motivet. En helt kass bild innan färgen försvann.
När det bara var färgen jag såg.
När jag såg bilden i datorn fanns bara en bleksiktigt anemisk avbild av min inre bild av bilden, så den var ju helt kasserad i mitt medvetande, tills jag startade detta lilla "rädda bilden"-projekt.
Ljusare, som i första bilden,mer kontrast, mer mättnad
Rädda bilden del 4
Nästa bild var från början helt igengrodd och mörk och helt omöjlig. En stor mörk suddig skugga där bara vita bilen i rörelse gick att urskilja i blurret.
Jamen, hallå där, det var ju meningen! Rejält underexponerad för att efteråt lyfta mörker och lågdagrar och hämta fram färg, mättnad och must ur bilden. Och den vita bilen rätt exponerad ( om nu något "rätt" finns). Göra fel, för att det skulle bli rätt, alltså. Men då kanske det inte var fel. Men lita inte alltid på vad kameran tycker.
En till
Här hade solfläcken vidgat sig men det berodde på att det blivit morgon och inte längre var kväll. Men bilden var nästan lika omöjlig som de föregående i sin ursprungsform. Skit som gick att göra till bild, alltså.
Min erfarenhet är att sådana här motiv ska underexponeras för att bli "användbara", men att det kräver lite jobb efteråt, men inte så mycket med raw+LR., som det krävs med jpg i kameran.
-affe
/J-O