När aftonljuset var för hårt (eller på väg mot fikat).
Jag var på väg söderut, närmare bestämt på väg mot Södermalm, för jag hade hört det glunkas om fika. Ljuset var hårt så man kunde slå sig på det och jag tänkte plåga min gamla Olympus på vägen. Ja, gammal och gammal, i dessa digitala tider när nytt blir gammalt, blir nytt gammal alldeles för fort. "Stoppa världen, jag vill stiga av", som det hette i den gamla musicalen, eller för att travestera Kolingen: En del byter kamera lika ofta som jag byter skjorta.
Min "gamla" Olympus Pen Ep-1 med ett tilltufsat 17 mm/2.8 var ju mitt enda sällskap** på en tredagarsfärd genom Norge och nu ville jag se hur den klarade sig på en färd från Kungholmens utmarker till söders höjder.
** Förutom dottern, förstås.
.
Jag slogs av hur hårt det var på Kungsholmen...
...Ljuset alltså!
Det är bäst att se sig om när man är skuggad.
.
När Kåldolmar och Kalsipper gått hem var det (nästan) alldeles tomt här!
På väg ner från bron, i medlut i motljuset
.
Det är trevligare att vara två i motljuset.
Så här fick jag lära mig tidigt att man inte skulle göra!
Solen i ryggen! Rikta inte kameran mot solen! Men jag är, inte en motvals käring men en motsols gubbe, så jag gör som det faller mig in.
Nu var det bara att ta sig upp på bron, men det får bli ett annat kapitel.
.
-affe
Den fungerar alldeles utmärkt om jag använder den till rätt saker.
Ha det så bra
/J-O
God sommar! /Peter
alf
alf
Detsamma /J-O
Ha det fortsatt fint idag!
ewa