Nämen hoppsan,
man kan ju byta "film" i kameran
och då blev världen sepiafärgad
Ja, det är ju inget ovanligt med en massa konstiga inställningar och "finesser" i digitalkameror, men jag som mest använt dem som en "vanlig" kamera (sådana som börjar bli ovanliga) har inte brytt mig hittills.
Men byta film för att få andra egenskaper och resultat känner jag ju igen (och då tänker jag inte på ISO i första hand), så något liknande ska jag väl våga mig på. Hittills när jag gjort svartvita digitalbilder har jag ju låtit Photoshop ta bort färgen. Så in i menyerna och gräv, och ändra från natural till monoton (kan inte undgå att tycka att det är en dålig svensk översättning), och väl där kunde jag dessutom välja sepia. Vips har jag "sepiafilm" i kameran!
Sedan var det dags för en liten söndagspromenad i omgivningarna.
Nästan folktomt var det, men plötsligt kom någon och vandrade in i bilden.
När Tema-poolen här på fotosidan var ny (finns den kvar?) var temat "Nät" en månad. Då hade väl den här bilden platsat?
Ett hörn.
I mitt förra blogginlägg skrev jag om närgånget maskrosfoto (i färg) med makro-objektiv. Här har jag gett mig på dem med sepiafärgad vidvinkel.
I fjärran syns en man med hund, En stund senare möttes vi på gångvägen och han stannade då och frågade: "Är det där en E-P1:a?"
Det kunde jag ju inte förneka. (Det kanske är den nya innefrasen när man möter obekanta människor: Är det där... )
Jag fortsatte min sepia-promenad hemåt och lyfte på kameran när det kom en rad bilar.
Jag tog en bild, men samtidigt hände något magiskt, de saktade in och kom med marginal under hastighetsgränsen. Det visste jag inte, att kameran hade inbyggd farthållare! Undra vad jag ska hitta i den härnäst.
Sepiapromenad med Olympus PEN E-P1 + 17 mm
Kul med sepia! Det nya blir gammalt med en gång ;-)