Några till bilder och betraktelser, nu när det är som det ska vara efter en gnutta anfäktelse och vånda
Tillbaks på banan igen, med nytt, färskt Lightroom, kan jag åter ge mina bilder den omtanke de förtjänar, och börjar med några repriser från lördagens fika i Uppsala.
En stilig Ewa, utan jpg-ens högröda färg hos Dagny i lördags.
Och en trio som också blivit mer neutrala i fejset.
.
Men jag ska väl inte bara köra färglösa repriser, så här kommer några andra alster.
Anna och Ewa.
Och här med Peter.
.
Men jag gav mig inte bara på fikabilder
Den här bilden fanns med i förra blogginlägget, då direkt ur kameran, som en grådaskig svartviting, men jag ville nog inte ha den så blodfattig utan lite mer livfull, så jag körde den igenom LR, och vips!
Det kanske går att fånga stadens själ även i färg?
När jag tankade ner Lightroom i går kväll fick jag med Photoshop på köpet, PS gamle vän, som jag inte använt på länge, men som i flera år tillhörde livets nödtorft. Jag var ju tvungen att se om jag kände igen programmet. Tillräckligt i alla fall för att åstadkomma följande variant på bilden.
Men då har vi väl lämnat det rena fotograferandet. Fast det finns något som lockar mig i uttrycket.
Den här bilden...
...fanns också med i gårdagens blogg, ganska grå och livlös.
Efter att ha träffat Lightroom, blev den så här, mer som jag såg och upplevde det på plats.
Nej, mannen till vänster ska inte skäras bort, han tillhör bilden.
.
Ett gathörn
Även det med i förra inlägget.
Här i form av en sepiafärgad jpg direkt från kameran. Går ju säkert att få mycket bättre om jag skulle ge mig på råfilen, men det var inte det som kändes intressant när jag kom hem, utan de associationer som bilden gav mig och som förflyttade mig 100 år bakåt i tiden.
Under sensommaren har det i Svenska Dagbladet funnits en serie korta, dagliga utdrag från Peter Englunds bok om första världskriget, ofta illustrerade av en bild färgad i ungefär den här färgen. När jag såg den här bilden, hamnade jag alltså i år 1914. Men i Uppsala.
Och hade den här bilden varit från 1914 hade damen till vänster säkert burit på världens första plastpåse.
Jag vände mig om i samma gatukorsning och var tillbaks i nuet och begynnande höstfärger.
Visst är det lite klatschigt med sadelskydd som går i färg med löven.
Eller vad var det för spännande objektiv
Kul att ses igen J-O!
ewa