Mörkret har börjat dra i mig!

Det blev mörkt idag igen och då drogs jag ut i mörkret av fotosuget. Det är alltså inget inre höstmörker som har greppat mig, det är jag av med numera och istället lockas jag av mörkrets bildmässiga möjligheter.  Fukten hängde i luften och ett lätt duggregn var aldrig långt borta.

.

Det är lite spännande med denna nyfunna mörkerfotoglädje. Jag hade först tänkt mig en kort  runda i den närmsta omgivningen,  men rundan blev till slut längre och mörkare än jag trott och det var nog fotoglädjen som inspirerade mig till det. Jag hade (förstås)  min Olympus OM-D med mig, den gillar ju också mörker har det visat sig och på den satt en 30 mm-glugg (motsvarande 60 mm på fullformat), kanske en lite udda brännvidd, men jag gillar objektivet.

.

När det är mörkt gäller det att utnyttja det ljus som finns, både som motiv och som ljuskälla, och med dugg i luften och blänkande blöt asfalt blir det ju ännu bättre. Hade det varit torrt ute hade bilderna blivit tråkigare, eller i alla fall annorlunda.

Sedan är det alltid det här med att välja svartvitt eller färg, och oavsett om jag tänker färg eller s/v när jag står där med kameran skjuter jag i praktiken upp det definitiva valet tills jag sitter i ljusrummet vid datorn, ja kanske ända till bloggögonblicket, för det kan ju vara då, när texten växer fram, som jag inser vilken bild som ska vara med eller om det ska vara färg/SV. Och omvänt kan bilderna styra vilka ord som hamnar i texten.

Ibland föds till och med orden när jag går där  med kameran, men  då är kruxet att komma ihåg orden och de eleganta formuleringarna tills jag kommit hem, vilket med åren blivit allt svårare.

Innan jag gick ut genom dörren därhemma, stod jag och funderade  på om jag inte skulle ta med mig ett vidvinkelobjektiv också, för säkerhets skull.  Jag stod till och med och höll det i handen, innan jag bestämde mig: Inget feglir grabben, det räcker med ett objektiv! Begränsningen är ju en skön konst sägs det, men det handlar också om att vara koncentrerad på det man gör och inte störas  av tankar om att "kanske jag skulle..."

Vartefter jag gick insåg jag att jag skulle gå längre, att det inte bara blev en fototest runt hörnet, utan en längre promenad där jag passade på att fotografera. Regnet tilltog, men det höll sig inom måttliga gränser, mest bara ett kraftigt duggande.

Jag hade en lång raksträcka framför mig, så det var bara att hålla tummarna för att ett ymnigt regn inte skulle kasta sig över mig innan jag nått andra änden, men det höll sig inom civiliserade gränser.

Däremot bidrog det  till bildskapandet. Regn och blöt asfalt, och så billyktor som den extra krydda.

När jag gått hela den långa raksträckan såg jag de som hellre åkte buss.

Jag tror att jag hade kommit till mammons tempel

Men nu hade jag fått blodad tand, så jag lät mig inte skrämmas av det utan fortsatte promenaden.

2013-11-09 23:46   Lena Eriksson

I det här inlägget gillar jag färgbilderna bäst. I den andra från början har du fått väldigt fina skuggor av träd till vänster.
Spännande att utforska ny mark!
/ Lena

Besvara

Svar från janolof 2013-11-11 17:17

Det var nog skuggorna som fick mig att ta bilden. De gjorde bilden mer komplett.

Svara

2013-11-10 09:31   begust

Det är skönt med promenader
och intressanta bilder blir det
Gillar nr 1 och 4 bäst idag

Besvara

Svar från janolof 2013-11-11 17:19

Tack!
Men ibland blir det söna promenader utan (intressanta) bilder, så det är ingen evig sanning;)

Svara