Morgonhäck med kort skärpedjup
Det är synd att missa våren, snart är den förbi med alla uttryck av liv och lust. Många av uttrycken måste man stanna upp inför och kanske gå nära, för att upptäcka skönheten.
Ett makroobjektiv kan vara ett sätt att närma sig och se det sköna.
Skärpedjupet är begränsat, så det är en spännande lek att pröva sig fram och bestämma var i bilden man lägger skärpan, speciellt om det inte finns något direkt huvudmotiv i bilden.
Det kan till och med vara så att det är den lilla skärpezonen som skapar motivet, speciellt om inte motivet är ensamt och isolerat, utan bara en enda röra, där ögats utsnitt påverkar vad och hur vi ser.
Det gäller förstås också att de oskarpa delarena av bilden inte blir för groteska eller fula. Ibland kan det vara svårt att se i sökaren, så när man efteråt tittar på bilderna kan det dyka upp riktiga missfoster. Men här gäller det, liksom i många av livets aktiviteter, att övning och återkoppling ger färdighet. Med tiden lär man sig vilka skönheter i sökaren som bara luras och inte ger något snyggt efteråt och vilka som skulle kunna vara njutbara.
Här finns det linjer i bilden, men de är inte skarpa. Skärpan ligger i stället på några utvalda detaljer. Dessutom släpper jag in lite mer ljus i bilden och intrycket ändras
Så här års kan det bli snygga blandningar av fjolårsrester och det nya spirande. Livets kretslopp i miniatyr kanske.
Gammalt och nytt på samma kvist och något gult spännande i bakgrunden som utmanar fantasi och känslor
Det går ju också att styra var i bilden det spännande gula ska ligga.
Här lät jag istället kvistarna framträda, och genast blev det ett nytt intryck.
Bara några enkla morgontankar. Hoppas ni får en trevlig vårdag!
Syren och spiraea var huvudingredienserna i receptet. Och det var färska ingredienser, alldeles nyplockade.
.
Tack/J-O
Ha det bra du med!
/J-O
// Reino
Lycka till!
/J-O