mest en sorts porträtt på unga män...
... och nu är allihop på väg att bli gubbar.
Det de har gemensamt är att de tillbringade en sommar tillsammans för 34 år sedan. När jag sitter här och jobbar med bilderna känns det lite märkligt, när jag ser bilderna är allt så nära, som om jag träffade dem nyligen. Tid är egentligen något konstigt. Då var jag ännu inte på väg in i det som skulle bli mitt yrkesliv, jag hade bara börjat plugga, en del av de andra hade redan börjat jobba, och nu befinner vi oss i den andra änden, på väg ut från arbetslivet. Ändå kan det kännas som igår.
'
Ganska många av dem träffade jag igen sommaren året efter, då vi samlades igen för resterande tolv månader i kronans kläder och några få av dem hade jag kontakt med några år efteråt innan vi diffunderade ut i yrkeslivet.
I vår pluton var det grabbar från Stockholmsområdet och andra delar av Svealand, några värmlänningar, några masar, och några från Västmanland och Närke. Vi hade ganska nära hem när det var dags för helg.
Värre var det för några av Ing3-grabbarna på på tredje pluton. Skulle de åka hem över helgen hann de lagom hem för att hinna fika innan de skulle behöva åka tillbaks igen. Det här var på den tiden när man fick en fri hemresa per månad, och innan man fick flyga, så det var nattåg som gällde till övre Norrland.
Lättast var det för oss stockholmare. Vi gick ut till stora vägen och höll upp tummen, så dröjde det inte länge innan vi fick lift. Vi hade ju uniform på, så det syntes att vi gjorde lumpen. Det var framförallt tre kategorier som stannade: ynglingar som nyligen gjort lumpen, medelålders par vars son nyligen gjort lumpen, och lite äldre herrar som legat inkallade under kriget. Alla tyckte synd om oss.
.
Vi var knappt två månader påLaxön, juni-juli. I augusti var vi "hemma" på Ing1 i Solna. Då var det riktigt nära hem och det var då vi fick den fria hemresan, två SL-biljetter för oss stockholmare, en hem och en tillbaka.
Entusiast, det såg jag mig nog inte som, men kanske ser det ut så nu, i ett annat tidsperspektiv. Roligt att du gillar bilderna.
Låg vid A1, Linköping 68-69 och kommer ihåg att farsan var hygglig att skjutsa mig från Vällingby till KungensKurva varje söndagskväll. Folk var hyggliga där man stod i sin uniform så det var inget problem med resan.
Men precis som du berättar hade vi också någon stackare med extrem resväg. Hos oss kallades han Pajala-Lasse.
/Stephan