mera snö - i bilderna alltså - ute försvinner den - och inte ofta jag fotar på en idrottsplats
Snön hade tagit mig långt ner, så långt ner jag kunde komma, till havsytans nivå.
Edsviken är ju en havsvik, även om jag inte direkt tänker på havet när jag går här. För mig är det framförallt en promenadväg (och en plats där man kan fotografera). Skillnaden mellan foto och promenad är dock inte alltid så tydlig.
Tydligt var däremot att det fanns snö här. Hopsamlad sådan, lagd på hög.
* * *
Och mer snö syntes om jag vred på huvudet. Snö med struktur, och det var delvis den jag var intresserad av, den ibland svårfångade strukturen i det vita, nyanser av vitt. En kamp med vitbalans och skuggor för att göra det osynliga synligt, där synligt för ögat och synligt för kameran är långtifrån detsamma många gånger.
Det här är en bild som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att fånga med storformat, om det nu inte vore ett arbetssätt som inte passar mig. Jag kan också tänka mig att den skulle kunna infångas av en kommentar jag fick för länge sedan på en bild här på fotosidan: "en typisk Jan-Olof-bild, den innehåller så mycket". Detta sagt som ett positivt omdöme.
Det är också en bild som kanske delvis kan uppfattas som nästan svartvit och delvis som en färgbild, om än blek i färgerna. Det är helt avsiktligt för att få fram det jag ville att bilden skulle visa. Jag ville till exempel att en del av figurerna (människor alltså) skulle framträda bättre än som rena silhuetter. Samtidigt ville jag inte att något skulle vara alldeles för färggrant och sticka ut för mycket.
Snön var ju fortfarande huvudmotivet så strukturer i snön borde synas.
* * *
En ren strukturbild.
Alla gick inte i trappen. Det var vad jag tänkte när jag tog bilden
Mera snö var det, en bild till...
* * *
Uppe vid ingången. Sol, snö, skugga, kontrast
Men gubbarna syns ju bättre i färg.
De ser lite slitna ut. Oldboys?
* * *
Uppe igen från stranden och idrottsplatsen.
Spiran på kyrkan, som jag var upp till dagen innan, syns faktiskt i bilden. Kanske ger det en kontinuitet i berättandet för allt är ju en enda lång berättelse. Och det blå i bilden får symbolisera kylan, för nu var det lite småkallt i snålblåsten.
* * *
Tack för kommentaren!