Människor på gatorna hamnar ibland på bilderna men på olika sätt.
Gemensamt är ju förstås att de hamnat framför min kamera, men en sådan självklar bagatell behöver väl inte nämnas. Här var det ett flöde av folk när jag stod där, så det handlade mest om att bestämma sig för när det var dags för bilden.
Men här blev det en helt annorlunda bild. Folk går lite här och där. Rörigt?
Kanske en "sådandär typisk Jan-Olofbild" som någon skrev en gång i tiden här på FS. "En bild som innehåller så mycket"
Det är folk som går på flera ställen i bilden, några grupper på trottoaren upptill, men när jag siktade in mig på den, uppfångade ögat en rörelse till vänster. Där var ju några som måste med!
Men det hela började nog egentligen med vattenpölen och speglingen i den och den blänkande bilen.
Så kan det vara ibland.
.
En annan gång kunde det se ut så här. Inte så mycket mer att säga, de gick, stenarna blänkte och jag hade en kamera
Men här var det någon annan som hade en kamera.
Men här då, han är ju inte ens på en gata?
Och så finns det ju de som dundrar in i bilden med full fart.
Det gick så fort att han inte ens hann tappa färgen. Men han kan väl få vara med ändå.
Förtänkta och eftertänkta betraktelser.
Tack! /J-O