Man vill ju visa att man hänger med, men självisar bör det väl heta?
Jag såg inte det där TV-programmet häromdagen, det där som alla verkar ha sett, eftersom jag slängde ut min gamla tjock-TV från förra seklet för några månader sedan. Men som tur är finns det ju SVT-play och jag har en dator.
.
Men nu skulle det handla om att fotografera sig själv, så med skälvande händer vände jag kameran bakfram och plåtade min nuna (när jag siktade rätt).
Med en blandning av skärpa, oskärpa, rörelseoskärpa, befintligt ljus och lite grimascherande sköt jag av några bilder på måfå. En mycket primitiv variant jämfört med den som syntes i TV-programmet.
Nu hade ju inte jag fått något uppdrag eller någon uppgift, som herrarna i TV-programmet gav varandra, så jag gav nog mig själv den diffusa uppgiften: Lek med kameran en stund och se vad det blir, och om det är något du vill fortsätta med.
.
Kanske är det inte sista gången jag gjort så här, jag blir kanske på lekhumör igen.
.
Och visst var det roligt att leka en stund! Jag hyllar ju devisen "Fotografera för att det är roligt". Får man något mer på köpet är det bara bonus. Bilderna växer fram ur nöjet och den personliga nödvändigheten att fotografera.
Finns nu jag i de här bilderna? Det tror jag nog...
.
/ Lena
/J-O
Jag gillar skrikbilden bäst!
Tack!
mvhRolf
Ha en jättefin helg!
ewa
Testa!