Lite annan stil blev det. Och kanske sådant man inte får göra.
Stilen var det scannern som inspirerade mig till. Jag såg och jag fångade upp, jag gillar ju att leka med tillfälligheterna. Det oförutsägbara, eller i alla fall oväntade, är ibland det som sätter lite krydda på tillvaron (om det nu inte sätter krokben), om man uppfattar och fångar upp det.
Gällivare.
Nu var det inget märkvärdigt den här gången, bara den impuls jag fick av att scannern ibland uppfattar de svartvita negativen som lite lätt brunfärgade. Den effekten blir jag enkelt av med genom att markera att det ska vara svartvitt, så det är inget problem egentligen.
Men nu blev jag alltså lockad att gå vidare med scannerns uppfattning och ibland till och med förstärka den.
Sökande efter uttryck eller lek med verkligheten?
Ett hotell. Det kan vara hotellet där vi sov i Kiruna. Ser det inte ut att kunna ha en prisnivå som passade värnpliktiga? Det kan ju också hända att det bara var ett bra motiv.
Dagen efteråt tog vi vägen västerut, och på den tiden var det bara järnvägen som fanns, om man inte skulle vandra. Fram till norska gränsen hade vi biljett betald av kronan, men sträckan in i Norge fick vi pröjsa själva. Resan skulle kännas oavslutad om vi inte åkte ända till järnvägens slutpunkt.
Torneträsk, Fem mil öster om Kiruna. Det var i påskveckan och vädret var ganska vackert, så många skulle ut på isen och fiska.
.
Även skidåkare var det på tåget. Och en massa skidor också
Skidvagnen.
Sedan hittade jag två skumma figurer i en tunnel
Jag var dem på spåret, så att säga.
Jag tror att de var ute efter Svarta Björns grav.
Men sedan måste de vandra tillbaks till en hållplats där tåget stannade...
Det var enklare att gå längs spåret än att pulsa i snön vid sidan av.
Påskveckan 1971, på väg från Östersund till Stockholm.
.
Roligt att deu gillar
/J-O
Såg att du skrev 1971, men färgen på bilden gör att det känns som 50-tal.
Blev mygget med den toningen. De övriga bilderna är också på välkända platser. Det var före Norgevägens tid det.
Fint att få se.