Kort om kort, sådana man tar och sådant som inte fungerar, kanske en trevande början på en Norge-historia
Jag flög min väg och landade i ett inte allt för främmande land, och då behövde jag främmande pengar så jag tog fram mitt kort och stoppade in i penga-automaten på flygplatsen, den som var så givmild och spottade ut främmande sedlar åt mig, sist jag var här. Inget hände, "den vääägrrarrr", som Gernandt skulle ha sagt.
Kort sagt, den ville inte ta emot mitt kort. Lite villrådig gick jag vidare och hoppades på att flybussen (jo, det är rätt stavat) skulle ha en snällare kortläsare. Det hade den, så jag fick komma in till staden, och väl inne i staden prövade jag på nytt att få lite pengar. Tji fick jag, igen. På en bank fick jag förklaringen. Bankautomaterna använder remsan på kortet och kortterminalerna i affärer och bussar använder chippet och remsan använder jag aldrig hemma så att den var kaputt hade jag ingen aning om.
Lite äventyr blev det alltså även denna gång, ett kort kortäventyr. Men precis som bankautomaterna tog jag inga kort denna dag. Jag fikade i Åsane, läste medeltida bok och väntade på dottern.
Hon kom och vi åkte hem (till henne). Kanske spelade vi kort på kvällen. Helt kort i så fall.
Korten (bilderna) tog jag nästa dag, när jag inte var ute och provbromsade. Allt handlade ju om en gammal bil som befann sig i fel land (och att dotterns semester skulle börja om några timmar).
Här tog jag många kort på en gång ;)
Ute hängde regnet i luften. Konstigt vore väl annars. Jag hade ju hamnat i Bergen.
Alltså, kort sagt, kan detta vara början på något...
... och jag lovar att nästa inlägg inte kommer att innehålla så många kort (ordet alltså).