Konsten att hamna i underjorden
när man egentligen bara skall titta på en lägenhet.

Så är vi då på väg, på vår lilla mini-odyssé i Mellansverige, dottern och jag, men egentligen är ju den första dagen bara en utstickare, eftersom vi återvänder till samma nattläger, gruvan i Sala. Vi har ett ärende. Dotterns nya lägenhet i Sandviken skall inspekteras innan hon säger ja.

Lägenheten fick godkänt och irrfärden kunde börja, för varför åka den kända, stora, raka, bekväma vägen, när det finns smala, krokiga, gropiga och okända vägar? Alltså  valde vi en liten väg och blev snart belönade. Gruvor, stod det på en oansenlig skylt vi passerade och vi triggade snabbt, båda två. En snabb U-sväng och vi kunde komma in på rätta vägar, allt mindre och smalare och grusigare, men plötsligt spikraka. Det började lukta nerlagd järnväg, eller åtminstone upprivet sidospår.

Och där låg den. Gruvan. Undangömd och övervuxen i storskogen fanns månghundraårig gruvhistoria.  Klockan två skulle guiden komma.

Och hon kom.

Åttio kronor fattigare (tillsammans) står vi och lyssnar på henne, tillsammans med andra rödhuvade turister. I bakgrunden kan ni se stollgången som går 265 meter rakt in i berget. Dit ska vi.

Gången byggdes på 1700-talet med tillmakning och krutsprängning, och syftet var att avleda vattnet från de dagbrott som fanns inne i berget.

Det är mörkt i gruvor, men det är väl ingen nyhet...

När man kommit längst in lyser dagsljuset ner genom dagbrotten, och man får i alla fall lite ljus, men exponeringen blev i alla fall snål utan stativ.

För att se hur vackert det var: Åk dit!

Ljus från ovan och vatten neråt ger berget liv och motiv.

Vattenytan nära där vi står, men 40-50 meter under marknivån, men vi är kvar på samma nivå, som vi gick in på.

Fukt och solljus ger sköna gröna mattor i underjorden.

Men bilderna gör aldrig verkligheten rättvisa.

Att hamna på avsiktliga avvägar kan löna sig. Det är överraskningarna som förgyller resan, inte det förutsedda. I alla fall tycker både jag och dottern det. Så vi fortsatte på "fel" vägar tillbaks till Sala.

2011-08-16 18:59   EGW

Gamla gruvor kan vara lite kusliga. Man vet ofta inte hur djupt hålet är. Ibland ser man ett hål uppe vid marken, omgivet av ett litet staket så att man inte drullar i, och så den mörka vattenspegeln som kunde tolkas som en grund damm. Men skenet bedrar, där vill man inte falla i!

Besvara