Kompakten bara sprutade ur sig svartvitt. Eller varför håller jag på, på detta viset?

Blandat med färgbilderna i förra inlägget blev det en massa svartvita också, alla från samma tillfälle, under de få minuterna det tar från jobbet ner till bussarnas tillhåll, och det kändes verkligen så att kameran sprutade ur sig bilder, fast det förstås var tvärtom, att den registrerade det jag såg och fick mig att trycka på avtryckarknappen.

Jag hade inte planerat att fota, jag tänkte gå direkt till bussen och åka hem, trött som jag var, men då  såg jag fotspåren i snön och då var det kört, om man säger så. Jag grävde i väskan och fick fram lilla kameran och registrerade vad jag såg. Något sånär i alla fall.

Sedan följde några minuters inspirerat fotograferande, där jag tänkte och såg både i färg och svartvitt, eftersom skymningen bjöd både på färgspel och kontraster. Jag såg, siktade och fångade i ett enda inspirerat flöde, kändes det som.

Jag gick och folk kom och gick och ibland stämde det, tyckte jag,  och då tog jag en bild och hoppades att det skulle vara i rätt ögonblick, eller litade på att intuitionen skulle välja rätt ögonblick, för inte kan man väl tro på turen? Om det blev bra vet jag inte, men jag är nöjd med resultatet. Egentligen vet jag ju inte vad bra är, så därför är det svårt att avgöra, tycker jag.

Folk passerade med raska steg mot sina mål. En avgångstid kanske. En buss. En T-bana.

Väl nere i bussarnas betongvärld var det frågan om bussen skulle gå, om den skulle starta, om den skulle tjuvstanna igen, om man skulle ta en annan buss. Det gav mig tillfälle att ta fram kameran igen (ja, den var aldrig långt borta, i handen eller jackfickan).

Intet är som väntans tider...

.

Nej den kom ingen vart.

Varför jag håller på såhär? Det hjälpte inte att jag skrev det i rubriken, jag lyckades inte skriva mig fram till svaret i alla fall. Kanske gör jag det för att det är roligt, kanske tar jag bilderna för att jag ska kunna blogga eller handlar det helt enkelt bara om att må bra.  Jag gillar att skriva, så kanske är bilderna bara ett alibi för att få skriva, eller något nödvändigt för att ha något att skriva om, men så är det ju också det där med inspiration...

.

2013-02-12 11:07   Erik Madsen

Hej Jan-Olof.
Som vanligt, en post med glimten i ögat - och även fina B / W bilder. Det är mycket viktigt med at må bra att skjuta och du får massor av inspiration - som du är bra på att använda.
Med många foto hälsningar från Erik / DK

Besvara

Svar från janolof 2013-02-13 15:36

Utan en glimt i ögat är det svårt att fotografera tycker jag, i alla fall vardagsmotiv. Utan glimt blir det lätt för tungt.

Tack Erik!
/J-O

Svara