fotografering (och annat?) med ddarriga händer

Kommer orden först eller kommer bilderna först och finns det egentligen något innehåll i min blogg.

Att blogga handlar för min del  mycket om inspiration, det är inte frukten av djupt tänkande, upprördhet, frustration eller idoghet. Det handlar också till en del om glädjen att skriva, och därför är jag glad att jag har bilderna, för de ger mig orden ibland och ibland associationerna som leder fram till orden. Bloggandet handlar  sällan om att jag har något budskap och råkar det finnas ett sådant har det oftast vuxit fram medan jag skriver, för det är ju då jag upptäcker vad orden ska handla om.

Men ibland roar jag mig med att vara korthuggen.

Ett  vidvinkligt gathörn vid  Odenplan.

Ibland föds inspirationen av andra blogginlägg eller av annat jag läst, utan att jag för den delen refererar eller anknyter till det, det handlar sällan om en replik eller ett svar, bara att ett dröjande vid orden väcker nya ord inom mig. Och måste det finnas ett innehåll i orden?  Kan inte innehållet få finnas i mellanrummen mellan orden?

Om jag vill kan jag skriva mycket exakt och tydligt.  När jag bloggar undviker jag ofta  det, för att det är annat i skrivandet som roar och lockar mig, och jag tar risken att bli missförstådd.  Men då handlar det inte om sådant som måste vara exakt. Associationer ger också sådana risker, vem vet om läsarens associationer går samma väg som jag.  Om man helt vill undvika missförstånd, kan man ju låta bli att skriva.

Samma gatuhörn som ovan, men ett annat perspektiv, i svartvitt och ett annat ögonblick. Samma hörn, men en annan berättelse.

Spelbomskans torg ligger bredvid, eller ska man säga ovanför Stockholms sradsbibliotek, i backen upp mot Odenplan. Eller med tanke på ordningen på bilderna: I backen ner från Odenplan.

Har länge undrat vem Spelbomskan var. Nu tog jag reda på det. Det var inte vem, det var: vad?

Spelbomskans torg, uppkallat efter en gammal väderkvarn.

Samma torg, samma tillfälle, men en annan berättelse...

Små figurer

Små figurer som skymtar till  någonstans i bilden är ett bildmässigt element som jag gärna använder när det passar. Varför? Vet inte, jag tror det handlar om känsla.

En slutbild

På något sätt måste ju inlägget sluta också!

Inlagt 2013-08-16 09:19 | Läst 1175 ggr. | Permalink

"Kan bara säga att jag läst dina blogginlägg länge. Som jag sa i ett tidigare, det är kul att följa dig på dina promenader, både dem i texten och i bilderna i sig"


(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Kan bara säga att jag läst dina blogginlägg länge. Som jag sa i ett tidigare, det är kul att följa dig på dina promenader, både dem i texten och i bilderna i sig
Svar från janolof 2013-08-16 09:27
Tack Annelie!
Att någon (Några!) läser förhöjer ju nöjet med skrivandet. Och en meningsfull kommentar är en höjdare!
/J-O
Kul de gjort med bilderna i bloggarna nu. Om man förstora en så behöverman inte gå tillbaka och förstora nästa utan kan bläddra fram som i ett bildspel.
Kul med den första bilden där det händer en hel del, klickade upp och såg det nya.
Svar från janolof 2013-08-16 10:13
Speciellt om det är inlägg med många bilder och ingen text är det bekvämt, eller när man vill titta på bilderna i ett inlägg man redan läst.
Dessa vardagliga fotopromenader är trevliga och du får ju till det mycket bra med både texter och numera RAW bilder!
Svar från janolof 2013-08-16 15:12
Tack Danne!
Det är trevligt att promenera också, när motivet behagar dyka upp. Det är inte alltid så.
Hej Jan-Olof - du bara gå på som förut. Jag är en av dina många läsare, men det är inte alltid at jag kommentera. Men det är inte bristen på intresse eller brist på kvalitativt innehåll i dina inlägg.
m.v.h. Erik / GB - kör på.