Kanske börjar några så småningom ana var jag var i går, när jag vandrar vidare mot en känd byggnad
Jag vandrar vidare mellan träden medan jag söker mig vidare mot det okända målet. Inte för att jag är vilse, men jag har bara översiktlig lokalkännedom här, så exakt var jag kommer att komma fram till kända vyer eller gator vet jag inte riktigt, men det är väl det som är det spännande med upptäktsfärder, att upptäcka det redan kända är inte lika skoj.
Det kultiverade landskapet befolkas lite sparsamt.
Mannen lufsar på för att bli av med den guppande magen, medan damen bryter upp från en skön stund i det gröna. Utan dem, fast de är små, skulle bilden i mina ögon bli mycket innehållslösare.
Sedan måste jag ju leka med skärpan.
En ännu mer anonym dam.
Här kände jag mig tvungen att beskära bilden, för utanför detta horisontella utsnitt fanns absolut inget av intresse, i alla fall inte i detta ögonblick.
Plötsligt tittar ett känt byggnadsverk fram ur vassen (men från fel håll, baksidan).
.
Friends Arena, vår s.k. nationalarena
Och en slutbild ska det väl bli den här gången också.
Och härifrån letade jag mig enkelt upp på Råsundavägen och vidare till pendeltåget. Och jag hade promenerat från Sundbyberg, via Lötsjön och Råstasjön till Solna.
.
Hälsningar Lena