Juli. Söndag morgon. Sol, skugga folktomt.
Öde! Som när jag var liten pojk.
Å så rester på kortet: Emil Jensen

I morse, eller ska jag säga förmiddag, klockan var ju i alla fall över nio, och jag gick till tvättstugan. Korsade gatan, inte ett (mänsklig)t liv någonstans så långt mitt öra kunde höra eller mitt öga se. Solen stod redan högt på himlen och skuggorna var små men skarpa.

Folktomt och öde. Stämningen från när jag var liten pojk dök upp, då när vi bodde i ett litet hyreshus, insmugglat bland villorna i Bromma, och sommaren var lika solig och öde som idag, och alla jämnåriga i villorna var på landet, på Koster eller i Torekov eller på den egna ön i skärgården och mina föräldrar hade inte fått semester än.

Den känslan dök upp där på gatan i morse, så jag gick in efter kameran.

Men riktigt så här tror jag inte det hade sett ut då, även om känslan dök upp. Asfalten på trottoaren hade nog varit svartare och inte så mycket utblandad med grus, så att den kunde bli lite mjuk och skön och formbar  för fötterna. Och ogräset hade nog inte funnits där, det fanns kommunala gubbar som tog bort sådant på den tiden. För hand.

Är det sådant man tänker på när man säger "bättre förr", mjukare asfalt och kommuner som hade råd? Eller tänker man på söndagsstängda affärer och att gå till grannen och låna en kaffekopp mjöl, eller en gaspolett, för att man glömt att handla.

R- och K-brunnar. Går det att ta sig över gatan utan att nudda asfalten?

Fotografen och asfalten.

Men när jag kom in till sandlådan återvände jag till nutiden. Så här färgranna var inte lekplatserna på den tiden, och inte leksakerna heller.

Det är nog inte folktomt heller, barnen har bara inte hunnit vakna ännu...

Emil Jensen?

Ja han dök upp på minneskortet också. Jag tog morgonens bilder med Olympusen, som jag inte använt på ett tag medan jag testat min nya G2:a och en massa konstiga objektiv, men idag högg jag den när jag skulle fånga gatans söndagsmorgonskuggor.

Sist jag använde den var häromveckan när dottern lockade med mig till Djurgården när det var en konsert med Emil Jensen, som är en av hennes favoriter. Eller ska man hellre säga föreställning, för visst spelas det musik, men egentligen händer det bästa mellan musiken, när han pratar. En modern satiriker.

Det var mycket folk där

Man kan kombinera lyssnandet med picknick om man inte hunnit äta.

Jordgubbar är gott, nästan som smultron...

Smaskens...

Men som sagt, om ni får chansen, lyssna på honom!

Olympus PEN EP-1+17 mm pannkaka

2011-07-18 02:14   EGW

Jag vet inte vad R- och K-brunnar är, annat än entréer till underjorden. Men locken kommen bergis från Tierp. Riktigt snygga!

Han finns ju på Tuben, den där Jensen. Inte samma sak som live, men han lär inte komma hit. Begåvad är han, en klassisk entertainer skulle jag vilja säga. Jag förstår att din dotter diggar honom. Men inte riktigt min egen smak ändå.

Lekplatsernas sandlådor har blivit mer färgglada med åren. Och en klar skillnad mot förr är att ungarna lämnar kvar så många leksaker. Där finns en avspändhet till ägodelar som nog är ett typiskt överflödsfenomen. Nya tider, nya seder.

Sagt av en dinosaurie :-)

Besvara

Svar från janolof 2011-07-18 07:57

R och K kanske bara är olika tillverkare som satt sina signaturer?

Att det är så många leksaker kvar beror nog på att det inte är en allmän lekplats utan en liten på gården mellan två radhuslängor, dit man knappt ser utifrån pga. en hög tät häck.

Svara