Jag tycker det borde vara som att krama ur en trasa, man vrider och vrider och till slut finns det inget kvar ....

Jag tänker på motiven, hur länge går det att krama ur fler bilder ur dem, utan att de tar slut? Jag tänker då speciellt på min väg till jobbet, den borde vara sönderkramad vid det här laget, men ändå dyker det upp något.

Jag trodde det skulle bli tunnelbilder i dag med, men plötsligt dök det upp silhuetter i parken, ett ganska okramat område, men här vid snögränsen hände det plötligt. Ögat såg och kameran registrerade.

Det var till och med ett par levande silhuetter som gick där.

Längre upp i backen blev det färggrannare, inte minst för att gubben i stolpen skall synas. Hade det varit  förr i tiden hade bilen varit orange och det hade stått Televerket på den. Nu var den grå och anonym. Men buskarna var röda och granna.

Jag har ju gått här hundratals gånger nu, men först idag tänkte jag på att här finns det fortfarande luftledningar för telefoni, så då fick jag ju anledning att rikta kameran uppåt och upptäcka silhuetter där med.

Så det blev även en trädsilhuett...

...inte bara trådsilhuett

Och i fjärran dök sedan en annan dimmig silhuett upp. Men det är en annan historia.

Så det gick visst att vrida trasan ett varv till och krama ur några bilder till...

När jag gick hem höll mörkret på att falla.

PEN + 17 mm.

2011-03-14 21:09   Lena Eriksson

Hej Jan-Olof!
Jag tänker precis som du när det gäller Industrilandskapet här i Norrköping...det är ju allt för lätt att fota där, eftersom det ju ÄR fint där och jag passerar därigenom dagligen...
Men hur mycket kan man krama...? :-))
Gillar din sista bild!
MVH Lena

Besvara

Svar från janolof 2011-03-15 21:19

Det kanske är svårare när det är så fint och finns så mycket och är lätt. Då måste man sovra och välja och försöka uppnå det fina. Det kanske är enklare när motiven är snålare och inte lika uppenbart vackra och inte lika uppenbara motiv. Då får man söka och leta och lite förvånat upptäcka bilderna.

Jo, som bild gillar jag också den sista bäst.

Svara

2011-03-14 23:40   EGW

Som jag sagt förut, det är faktiskt lite fascinerande följa ditt kramande! Och jag undrar om det egentligen finns något slut på motiven för det sökande ögat.

Besvara

Svar från janolof 2011-03-15 21:21

Nä, motiven tar aldrig slut, däremot kan ju upptäckarlusten ta slut, eller bildseendet grumlas så motiven inte syns.

Svara