Jag skulle till Sala
men hamnade i dimman
kanske var det lika bra
I går kväll gick jag ut och överraskades av ballonger och gick in igen och hämtade kameran och sedan följde den med ut i bilen, vilket inte alls var planerat. Jag var på väg till Sala för att hämta sonen efter studentbalen, eftersom han tyckte senaste tåget till Stockholm gick för tidigt. Det kunde jag hålla med om. (Nej, det är inte han som tar studenten, det klarade han av i fjol.)
Jag lämnade ballongerna och storstaden bakom mig, och när jag närmade mig Sala såg jag hur älvorna lösgjorde sig ur marken och dansade för mig. Om man såg dem i motljus. Vände man på blicken var de borta, så tunna och skira var de.
Klockan visade att jag hade lite marginal till den överenskomna tiden (kl 23) så i stället för att ta Tärnarakan raka vägen in till stan, svängde jag in på Kilaslinken, och där tätnade dimmorna.
Himlen rodnar och dimmorna bäddar in ladorna för natten.
Kanske är detta lika mycket ett svarvit-motiv.
Svart åker och ljus sommarhimmel.
I skogsbrynet drar det lilla torpet på sig dimtäcket.
Eller ska man fångas av sommarnatts-rodnaden?
(Det är med avsikt det står en halv stolpe till höger och går en ledning över bilden. Fotografen ville ha det så.)
Men man kan ju också uppleva dimvärlden så här. I Svart-grått.
Femton minuter , strax före kl 23, på en liten väg söder om Sala, på fri hand tillsammans med 70-200 och 800 ASA. Ja jag stödde mig på biltaket också.