Ivrigt påhejad blir det ett inlägg till. Extraupplaga kanske. Extra tjock? Extra läsning? Och eftertanke.

Jag hade inte en aning om att mer än 40 år gamla brobyggar- och lumparbilder skulle väcka sådant intresse, och även bland damer som inte kan bli nostalgiska över sin egen värnpliktstid. Att herrar kan gå igång på ämnet märkte jag redan när jag själv var inkallad. Nämnde man det för en äldre man var det som att dra ur en kork så kom allt: ärtsoppan, de kalla vintrarna, dumma schassen,  sängarna ... i all oändlighet, och så alla historierna.

Men det är klart, nu börjar jag själv komma till den ålder då man ska vara nostalgisk, så jag tuggar på.

Se så fin den blev...

Vår första färja.

Men det var en del jobb innan.

Nu kunde vi gå ombord.

Vår Sergeant sträcker båda händerna i vädret. Nej det är inte "hands up" eller kapitulation, ej heller någon segergest. Det är helt funktionellt.

Full fart

Det var två små bogserbåtar (kommer inte ihåg vad de kallades) som stod för framdrivningen, och det här var full fart (om jag minns rätt) på båda motorerna. Minns jag fel är jag säker på att det finns läsare som vet bättre och kommer att rätta mig. Så jag är lugn.

Som bevis på att vi kom till andra sidan visar jag nästa bild. (De slår inte varandra i huvudet.)

Förtöjning. Han med trossen var van att förtöja Waxholmsbåtar.

På väg tillbaks

.

En tystlåten ung man från Värmlandsskogarna, som levde på snus verkade det som. En trevlig prick, vi bodde på samma lucka den där sommaren, så vi kom ofta i samspråk.

En gång var det någon  i plutonen  som  slog vad med honom, att han inte skulle kunna stoppa in en hel dosa snus på en gång, hälften under överläppen och hälften undertill. Han såg märkbart nöjd ut  och antog utmaningen. Den andre blev snabbt av med sin veckolön.

Jag frågade efteråt  varför han såg så nöjd ut på direkten. "Det var ju bara en dosa!". Han hade klarat större vad förut, två dosor på en gång!

.

Undrar varför han ser så nöjd ut?

.

Han brukade alltid se nöjd ut.

Också en trevlig prick.

Eftertanke

Att gå igenom de här  bilderna, och välja bilder och scanna  dem och sedan skriva  och skapa en liten berättelse gör ju att jag tillbringar en stund med både bilder och det förflutna, och det ger också ett perspektiv på mitt fotograferande. Kanske är det trots allt den här typen av fotande som jag gillar bäst Jag hittar många försök till berättande i mina gamla bilder, och även då berättelser som håller än idag, långt efteråt (medan andra faller platt till marken). Men säg inte ordet projekt, då får jag rysningar!

.

2013-04-04 18:21   DanneWest

Du har ju en del bilder från den speciella tiden vad det verkar! Man känner lite av den där känslan som fanns när man ser dina bilder och det är roligt! Fast ibland var det väldigt tråkigt och jobbigt i alla fall i Boden. Ha det bra!

Besvara

Svar från janolof 2013-04-04 19:11

Visst var det småtråkigt ibland, men jag upplevde i stort lumpartiden positivt, mycket beroende på bra kompisar och bra befäl, även om en del aktiviteter var träliga. Hade det inte varit så pass trevligt, hade det nog inte blivit lika många bilder.

Svara

2013-04-04 18:39   Parsi

Gamla härliga Baily Bridge 2 ;) Bärram 258 kg (?) tvärbalk 211 kg (?) Minnet är ju inte 100%-igt längre.

De här bilderna gör ju nåt konstigt med mig inombords. ...Så det här är vad som kallas nostalgi? Verkar viktigt på nåt sätt. Det är ju där vi existerar, i en begränsad sträcka i tiden.

"Bogserbåtar" är rätt. Små motorbåtar med GIGANTISK propeller. När de körde för fullt, utan drag, stod fören rätt upp i himlen, medan båten försökte klättra uppför sin egen enorma svallvåg, som lite senare ställde till kaos utmed stränderna.

Besvara

lynxx 2013-04-04 18:40

Ramarna hade jag för mig låg på 267 kg...men, skit samma; tungt var det när man skulle springa med skiten i alla fall.

Svara

Svar från janolof 2013-04-04 18:55

Tvärbalken låter bekant, ramarna var någonstans där i trakten. Förstår vad du menar med känslorna. Motorbåtarna har jag ingen egen erfarenhet av, de som användes på sand var nog inlånade med förare från något annat kompani.

Svara

Svar från janolof 2013-04-04 18:57

267 är nog bättre, det blir ca 45 kg/man och det känner jag igen

Svara

2013-04-05 02:08   Margareta Cortés

Inte så konstigt att vi damer går igång på dina lumparbilder, det var ju dessa gossar vi svärmade för på den tiden när vi var unga. Dessutom var det åtskilliga lumparhistorier som vi fick uthärda berättade av dessa gossar. Nu får vi dessutom se hur det såg ut. Inte så dumt det. Nostalgi även för oss på så vis. Fast jag har ett minne av att då åren gick så plötsligt en dag började både jag och mina väninnor ( fast vi sa nog kompisar på den tiden) tycka att det var väldigt så unga pojkar de hade som gjorde lumpen nu.

Besvara