Inlandsbanan med mörka glas och svidande ögon, eller visst går väl vägen hem från Jämtland via Narvik

Den första bilden är en bild på fotografen själv, så den måste någon av hans kompisar ha tagit. Vi sitter på rälsbussen norrut från Östersund för att ta oss hem till Stockholm och jag ser ut som en skummis med  mina mörka  glasögon, men sanningen är den är att ögonen känns som vore de fulla av finhackad lök. Den skarpa vårsolen  och ett par dåliga militära solbrillor som behagade spricka, begåvade mig med  solblindhet.

Bildbeviset: jag var en skummis. Det var stundtals riktigt plågsamt.

Möjligen påverkades mitt fotograferande av åkomman, för inte är nedanstående bild på en av medresenärerna  någon höjdare rent tekniskt.

Reskompis 1.

Varför reste vi då denna väg? Det finns ett enkelt svar: det var möjligt. Så varför inte göra det.

Vi hade varit i västra Jämtland, i Handölstrakten, på militär vintersemester vinterutbildning i fjorton dagar och nu var det dags för påskledigheten. Grundförutsättningarna var att åka med de andra i bussen till Södertälje och sedan få den fria hemresan i form av en SL-biljett hem till Stockholm.

Men det hade just kommit nya regler för fri  hemresa, man behövde inte resa hem, man fick välja annat resmål.  Det bestämde vi oss för att utnyttja i form av hemresa Östersund-Riksgränsen-Stockholm via Inlandsbanan. Om det var möjligt. Först gällde det att få tillstånd att göra så. Det behövdes ju permis från bussresan för att det skulle klaffa, så vi gick och pratade med  plutonchefen.

Han gav oss permis på två villkor; dels måste vi se till att några av våra kompisar åtog sig att ta hand om vår utrustning så att den kom hem till regementet, dels fick vi åta oss att lämna tillbaks en bil som vi lånat på I5 i Östersund.  Det första hade vi redan fixat, det andra löste problemet att ta oss till Östersund på morgonen .

Rustmästaren försåg oss med biljetter och hela förrådet av medicin mot solblindhet,  och  klockan 7.25 (jo, jag har bedrivit källstudier, jag kommer inte ihåg), lämnade vi Östersund efter en rejäl grötfrukost på Stationen i Östersund.

Reskompis 2 skådar ut genom fönstret.

När jag scannat in den här bilden tittade jag på stationsskylten för att se var bilden var tagen och   undrade  vad SROFSKIRLU var, men insåg att bilden var spegelvänd.

Avhämtning av kaffekorgar från konditoriet i Ulriksfors.

Rälsbussen stannade lite här och där och tidtabellen verkade vara gjord med rejäla marginaler.

Den sanne järnvägsentusiasten kan observera att individnumret på rälsbussen är läsligt.

En pratstund kan aldrig vara fel.  Det är alldeles för ont om sådana i dagens arbetsliv.

Var det här är taget har jag ingen aning om.

Han som körde.

Håller koll i tidtabellsboken.

Det var inte bara vi som tyckte det var bekvämt att färdas längs spåret.

.

Fri väg.

NAMUROTS?

På perrongen i Storuman har jag och en kompis en gång värmt pitepalt på stormköket och när vi höll på med det kom vi underfund med att vi glömt att köpa lingonsylt. Vad göra? Det låg en korvgrill runt hörnet, och en norrländsk korvgrill utan lingon var i alla fall på den tiden otänkbar, så jag gick dit och beskrev vår belägenhet och frågade om jag kunde köpa en portion sylt.

"Pitepalt utan lingon, he går ju  int", sa han och tog största plastburken och fyllde med sylt.

"kom och hämt mer om he int räck". Men jag fick inte betala för mer än en liten portion.

Men det var alltså långt senare. Den här gången tror jag vi gick upp till  Toppen och åt.

2013-04-07 19:28   Håkan1

Härliga bilder , trevligt att se dom gamla motorvagnarna Y 6

Mvh Håkan

Besvara

ztenlund 2013-04-07 19:53

Individnumret 1224 säger dock att det är Y7 om vi ska vara petiga. :)

Svara

2013-04-07 19:30   begust

NAMUROTS!!
jag är född i ELESNETS som ligger alldeles intill :-)
fast där fanns ingen station vad jag vet

Besvara

Svar från janolof 2013-04-07 20:00

Men rälsbussarna stannade, så en hållplats fanns det åtminstone
Och en gång i tiden kunde de göra uppehåll vid Stensele sjukstuga också.

Svara

2013-04-07 20:00   ztenlund

Kul bilder! Det där skägget kunde vi inte komma undan med i lumpen. Barnrumpemodellen gällde, även om lite, lite stubb möjligen kunde godtas om det var ute i busken.

En Tjorven på sjätte bilden också. Passande nog tillverkades den ju av järnvägsfordonstillverkaren Kalmar Verkstad med drivlina från DAF.

Apropå pitepalt: http://minx.se/palt/

Besvara

Svar från janolof 2013-04-07 20:04

Skägget fick inte växa ut under tiden i det militära, men hade man redan skägg, fick det vara kvar och sedan fick man skylla sig själv när det var gasmaskövning.

Svara

2013-04-08 08:29   Margareta Cortés

Aj, snöblindhet gör ont. Det räcker inte med vanliga solglasögon har även jag fått uppleva. Solen smiter in på sidan.
Fina minnen i form av bild du har.

Besvara

Svar från janolof 2013-04-08 08:47

Tack Margareta.
De glasögon jag hade var heltäckande, men det blev en spricka i "glaset" (plasten), och det räckte. Dessutom var det nog så att jag tog av dem ibland för de immade igen...

Svara