Ingen kamera, inga bilder,
ingen blogg på flera dagar,
vad är det som har hänt?

En larvig rubrik, men jag kom inte på någon annan och jag hade ingen lust att vara spirituell, så jag tog det som råkade dyka upp i hjärnan. Dessutom är den till största delen sann och definitivt inte osann. Det har egentligen inte hänt något, snarare är det ickehändelser, jag har inte haft kameran med mig, jag har inte fotograferat och jag har inte bloggat.

Plötsligt en dag var det bara lika naturligt att inte ha kameran med sig, som det tidigare var nödvändigt att ha de med sig. Livet kändes så enkelt där jag gick ut i världen  (nå ja, på väg till jobbet i alla fall) utan kamera i fickan. Fri och oberoende som en liten gosse. Men det var lika bra att jag inte hade någon kamera med mig, det fanns ju i alla fall inget att fotografera. Men det hängde nog ihop. Frågan är vad som var hönan och vad som var ägget.

Det finns så många spår att följa, frågan är vilket man ska välja...

Lika naturligt var det att inte blogga. Jag hade ju bloggat varje dag i januari, inte för att jag bestämt så, utan för att det blev så. Och så slutade jag. Men det är inte slut på bloggidéer, de bara ligger för inkubation eller möjligen vilar i väntan på inspiration, om nu inte detta är samma sak. Inkuberade idéer? På samma sätt som detta inlägg har har haft sin inkubationstid för att mogna till ord och formuleringar.

Ibland kanske något sätter sig på tvären, så inget spår är framkomligt.

Kanske behöver man time-out ibland även om det man gör är både roligt och friviligt, eller kanske är det annat i vardagen som behöver utrymmet. Jag känner att jag inte kan göra fotandet och bloggandet till något jag ska göra, något jag styr, planerar och bestämmer över, det måste vara något som kommer inifrån, som har sin egen kraft. Annars får det vara. Annars blir det en plikt.

Egentligen är det nog inte en Time-out, det är snarare en inre fokusering. Jag är ju inte trött på det. Jag väntar med spänning på vad som skall komma.

Kanske är det bättre att dra sig undan i det inre, i stället för att gömma sig bakom hörnet.

Bilderna här är de sista jag tog på vägen hem, senaste dagen jag hade kameran med. Förebådade bilderna det jag nu har skrivit? Bitvis har jag kunnat avläsa vad som skulle komma i bilderna, men tydligen har inkubationen skett längs flera vägar. Vissa former av bildterapi bygger ju på det, att saker i det undermedvetna avslöjas i bilderna. Kan det gälla även fotografier?

Ibland kan det kännas skönt att följa ett tydligt och bekvämt spår, även om det lyser stoppsignaler i fjärran.

Kanke ska man välja sin egen väg, även om den inte ser så lockande ut.

.

2012-02-04 19:56   EGW

Foto som bildterapi? Svår fråga. Du lyckas i alla fall illustrera dina tankar med välvalda foton.

Besvara

Svar från janolof 2012-02-05 17:24

Eller är det så att texten växer fram ur bilderna, så att texten berättar vad som är dolt i bilderna? Att bilderna inte är valda som illustration. Växelverkan möjligen, men inte illustration.

Svara