Reflektioner och upplevelser
så småningom var det dags att dra sig ner på stan
Nu hade jag ju hängt ett tag i gamla Linköping, och jag hade fotat och fått mig en glass, så det började bli dags att dra sig ner på stan
Men först måste jag tacka de fyra musikanterna för underhållningen. De spelade pols så jag inte kunde stå till, men ingen fanns att bjuda upp. Och sandaler på grusgång är väl inte det bästa underlaget.
.
Jag gick mot mötes platsen men hade ingen brådska, ännu hade inte dottern hört av sig.
Men var det meningen att man skulle kunna gå här? Det verkar som att vart man än kommer, så byggs det och jobbas det och fotgängarna får söka omvägar.
Jag valde att gå längs kyrkogården för där fanns inga hinder
Och därifrån kunde jag fotografera trafiken uppe på gatan.
Framme vid mötesplatsen, vid ett av stadens torg.
.
Medan jag väntade på att dottern skulle ringa gick jag in till det stora trädet i bakgrunden. Jag visste från tidigare besök att där finns en intressant gatukorsning.
Fordon förr, folk foto och förflyttnig
Jag hade ju hamnat i Gamla Linköping och vandrade omkring d är medan jag väntade på att dottern skulle bli färdig med sina universitetsbestyr. Vandrade på kullersten, tittade in på gårdarna .och tog bilder
På en gård hittade jag ett gammalt fordon,förmodligen nymålat.
Andra fanns på gatan.
Moderna sätt att förflytta sig, hittade jag också. också.
Och fler av den typen utanför området.
Har man inget att åka med , får man förflytta sig på annat sätt.
Jag blev lämnad här med en kamera och två objektiv, men föraren körde vidare
Jag är alltså kvar i gårdagens roadtrip, den som började i en tygaffär
Här hamnade jag när dottern åkte till universitetet för att utföra sina ärenden.
Jag hade förstås en telefon med mig, så vi skulle kunna få kontakt, när hon var klar.
.
Jag lodade omkring med min kamera och tog en del bilder. med min Olympus den här gången. Den börjar väl snart kunna kallas för trotjänare, så länge som den hängt med runt min hals.
Lillkameran fick stanna hemma, den är alldeles för grinig för en sådan här utflykt.
Jag hade hamnat i gammal miljö , men någon jämngammal kamera har jag inte. Alltså fick det bli moderna digitala bilder på de gamla husen.
.
Men uppenbarligen fanns även andra moderna föremål som bröt stilen.
Stoppar jag in en svartvit bild kan jag kanske återställa en del av den gammeldags stämningen...
...eller kanske två bilder
On the road again
Men var har fotografen hamnat här? Framför en spegel?
Bland en massa tyger, trådrullar och mönster! Men det är inte obekanta ting, för fotografens fader var skräddarmästare.
Chauffören ville stanna vid affären, för den finns bara på tre ställen, och de andra långt bort, så vi bytte en första fikapaus mot sömnadsintresset.
Men det gick ju att fotografera där också.
.
Färger fanns det ju här.
Sedan fortsatte färden.
Och bilderna tål att förstoras!
Ibland blir jag förvånad av hur bra den lille elakingen är
Kanske borde jag använda den oftare, för den är så liten och lätt och smidig, och går att stoppa ner i en hyfsat stor byxficka. Sensorn ar ju lika stor som i min Olympus, så där är den inte liten i formatet. När jag for till Uppsala och hälsade på dottern i lördags tog jag den med mig, för jag tog lätt promenadpackning med mig.
När jag kom hem upptäckte jag att den inte var inställd på raw, så den hade inte kunnat ge sitt bästa, men bra ändå. Fast det borde jag ju veta efter fjolårets tågluffning då det var den enda kameran jag hade med.
En äldre man satt där och njöt av solen.
Dessutom satte han liv i bilden, tyckte jag.
Just här hade jag nog aldrig gått förut, men ofta på andra sidan, så vyn var främmande, men inte platsen.
Här blev vyn mer bekant, med slott i fjärran och några få fåglar vid fågelsången.
.
.
När regndiset kom mellan lunch och fika. ( balkongbild.)
Ett par bilder till
Ett äldre par på promenad.
.
*********
Panasonic GM5 med lätt kvaddad kitzoom