så småningom var det dags att dra sig ner på stan
Nu hade jag ju hängt ett tag i gamla Linköping, och jag hade fotat och fått mig en glass, så det började bli dags att dra sig ner på stan
Men först måste jag tacka de fyra musikanterna för underhållningen. De spelade pols så jag inte kunde stå till, men ingen fanns att bjuda upp. Och sandaler på grusgång är väl inte det bästa underlaget.
.
Jag gick mot mötes platsen men hade ingen brådska, ännu hade inte dottern hört av sig.
Men var det meningen att man skulle kunna gå här? Det verkar som att vart man än kommer, så byggs det och jobbas det och fotgängarna får söka omvägar.
Jag valde att gå längs kyrkogården för där fanns inga hinder
Och därifrån kunde jag fotografera trafiken uppe på gatan.
Framme vid mötesplatsen, vid ett av stadens torg.
.
Medan jag väntade på att dottern skulle ringa gick jag in till det stora trädet i bakgrunden. Jag visste från tidigare besök att där finns en intressant gatukorsning.
Med fotohilsen fra Erik.