När jag går till tandläkaren för kontrollbesiktning hamnar jag på söder och då blir det bilder

Kanske hamnar  jag  just här, som  jag  gjorde igår.

Eller kanske hamnar jag  här,  man vet  inte så  noga,  jag går   dit näsan pekar och det varierar  ju hela tiden.

.

Tydligen pekade  näsan mot  skymningen, för det  var  där  jag hamnade.

Här blev  det nästan  nostalgiskt, för  60 år sedan hade  jag en  lekkamrat i  huset  till vänster, fast utanför  bilden, högre  upp i huset. tyvärr  lever  han  inte längre, han omkom  i en klätterolycka  i  Sydamerika, för ett antal år sedan.

När  jag  sedan vände blicken åt  vänster, blev bilden i färg.

Ostbutiken

Det var ostbutiken  som fångade blicken när  jag gick där efter det lyckade tandläkarbesöket.

Det var  inte det  enda  jag  såg.

Det kommer nog  mera.

Det här kanske.

Vi får väl se

Pytt i panna,blandade rester, potpurri, eller så här blandade kan mina romenader och tankar vara

Jag har  nog promenerat  för  mycket d senaste veckorna, för det  har blivit en  massa bilder över  som jag  inte  har  hunnit  (eller orkat)blogga  upp. Och vilken nytta gör  obloggade bilder? Spara  i ladorna till sämre  tider.Överblivna observationer och upplevelser.

Som den här.

Stor bil kräver stor parkeringsplats.

Spår i gatan ger liv i bilden.

En bild  som visar spårvägens  betydelse för  fotokonsten

.

Scenen  ändras,  mörkret  faller.

Intrycket  ändras. Kompakt  mörker.

.

Olika grad  av  genomsikt.

Huset bara stod  och väntade på mig i den färgstarka aftonsolen.

Två herrar på fiket, med tankarna  på olika  håll.

En vidare vy.

Väntar du  på fortsättningen? Den  kanske  inte  finns när  berättelsen både  saknas och   saknar röd  tråd.

Men helt färglöst ska det  väl  inte bli!