fotografering (och annat?) med ddarriga händer
När jag går till tandläkaren för kontrollbesiktning hamnar jag på söder och då blir det bilder
Kanske hamnar jag just här, som jag gjorde igår.
Eller kanske hamnar jag här, man vet inte så noga, jag går dit näsan pekar och det varierar ju hela tiden.
.
Tydligen pekade näsan mot skymningen, för det var där jag hamnade.
Här blev det nästan nostalgiskt, för 60 år sedan hade jag en lekkamrat i huset till vänster, fast utanför bilden, högre upp i huset. tyvärr lever han inte längre, han omkom i en klätterolycka i Sydamerika, för ett antal år sedan.
När jag sedan vände blicken åt vänster, blev bilden i färg.
Inlagt 2017-02-02 18:36 |
Läst 1208 ggr. |
Permalink
Jag vet hur svårt det är att få vinklar rätt i stadsbilder. Fast jag har ett vattenpasis kameran hjälper mig. Det räddar inte all situationer fast ganska många.
Sedan finns det bra verktyg också i LR för att räta upp saker och ting. Dina bilder ar fina men skulle bli ändå bättre om de inte lutade. Som seglare och mc-åkare gör det mig nästan sjösjuk.
Båda dessa typer av människor lever på att få tyngdkraften att stämma med perspektivet.
Så om en MC-förare lägger ner en MC i 45 grader måste horisonten stämma med kraften.
Rak vinklar ger oss ro.
Jag ber verkligen om ursäkt. Visste inte ens man kunde få en sådan störning.
Fast ju äldre man blir desto mer lära an sig om alla störningar och sjukdomar man kan lida av.
En delmängd under samlingsnamnet alzheimer...
Min mormor var nog bara 60 när hon var ganska påverkad. Jag var bar 7 då så jag förstod inte så mycket.
När jag var 20 visste hon inte ens vem som var hennes dotter och än mindre vem jag var.
MIn mamma diagnostiserades tidigt och fick bromsmedicin mot alzheimer. Fast hon dog vid 84 år av sjukdomen.
Min syster trodde hon hade fått sämre minne och att hon var på väg att få alzheimer. Jag bad henne gå till den professor som behandlat vår mamma och testa det. Han är en av världens bästa.
Hon fick en psykos och tog livet av sig själv för hon trodde det skull vara bäst för att rädda familjen. Hon efterlämnade 3 barn och en man.
Detta är tunga grejor man kanske inte skall diskutera på fotosidan. Fast det är också en del av vår verklighet vi kanske skall öppna ögonen för.
Jag har svärföräldrar som nu är 91 år. De bor utanför Wien och om de inte hade personer från Polen som hjälpte dem dygnet runt skulle de nu vara döda. De kan inte ens koka ett ägg.
Här sitter jag 64 år gammal och har det här arvet. Jag ser inte att mitt minne är sämre eller att jag är på väg att få alzheimer. Kanske är jag undantaget som bekräftar regeln.
Fast om jag blir gammal nog så kommer jag nog hamna där.
Så jag jag förstår helt ditt problem och vad du lever med.
Nu är ju alzheimer egentligen ett samlingsbebgrepp för en antal saker.
Som vi vet hjälper det somliga att bromsa det hela genom att lyssna på klassisk musik, spela schack, måla eller fotografera.
Så jag hoppas ditt fotograferande kommer hjälpa dig Jan-Olof och jag lovar att aldrig igen anmärka på lutande bilder.
Låt dem luta som tornet i Pisa om du vill.
Jag önskar dig verkligen lycka till på vägen.
Hoppas kontrollbesiktningen gick bra!
Ett litet återbesök blir det för en mindre defekt blev det
Hälsning från en 'Söderbo' som också heter 'Jan Olof'..